Jaha.. så har man övergått till att vara en tant. Åtminstone om man tror på ett av barnen på förskolan.
Pojken, dryga två år, håller precis på att vänja sig av med blöjan. Min kollega kom från sin rast och tyckte att nu var det dags för en liten pinkning för honom. Han protesterade vilt.
– Jag har redan varit på toa, tyckte han.
– Nej, det har du inte, sa hon.
– Jooo…
– Med vem då? undrade hon.
– Med dig! svarade han
– Nej, det har du ju inte! sa hon. Hon hade ju varit på rast och sen haft ett föräldrasamtal så det var stört omöjligt.
Och tvååringen svarar:
– Då var det med någon av de andra tanterna!
Hmmm… och med tanke på att det bara var jag där (den tredje kollegan hade slutat för dagen) så måste han ju menat mig! Undrar bara om han kallar sin pappa för farbror! Vi är nämligen av samma årgång och har gått i samma klass! Ha, ha…
Sen på kvällen berättade jag detta för Lill-bus. Och så frågade jag honom:
– Är mamma en tant?
– Näe, svarade han blixtsnabbt.
– Vad är jag då?
– En mamma!
Såklart!
Så här säger ni