Trots att sommarvärmen for lika hastigt som den kom forstätter sommaren att göra framsteg. Nästa på gång är rönnen. När som helst står den i full blom.
Idag är aningen varmare och till helgen ska det visst bli rätt behagligt igen. Får verkligen hoppas det är sant, för jag har nämligen fått plocka fram vantarna igen. Åtminstone den tid jag vistas utomhus på jobbet. För då tenderar man att bli frusnare än om man är ute själv!
(bilderna är fotade med mobilen, om någon tycker dom är gryniga!)
Jag målar… eller jag har målat. Nu håller jag på röja undan i köket där jag varit stationerad medan jag pysslat. För det är inte någon vägg jag målat. Inte någon möbel heller. Smala penslar och canvas är det detta handlar om. Och hittills blir det som jag tänkt mig. Men mer säger jag inte. Inte än…
Jösses vilken god potatisgratäng vi gjorde till middag idag. Typ Pizzapotatisgratäng. Om någon vill göra en likadan så gjorde vi så här…
Först gjorde vi som en vanlig potatisgratäng, med lök. Alltså skivad potatis, hackad lök, salt och peppar. Och så hade man oregano. Mycket. Mellan varje lager. Enligt receptet skulle man sen blanda mellangrädde och mjölk – 50/50, men vi tog matlagningsgrädde. Det blev ju typ samma konsistens. Och så in i ugnen, en halvtimme. När halvtimmen (drygt) hade gått tog vi ut gratängen och la över skivade tomater, strimlad salami och riven ost. Och så in i ugnen igen i en kvart ungefär. Det blev sjukt gott. Och med en sallad till bestående av avocado, röd paprika, isbergssallad, hyvlad morot, rostade pumpafrön och en dutt citronolja blev det ännu bättre.
Idag tog jag en riktigt gammal klassisk visa och sjöng som en saga åt barnen på samlingen efter lunch. Den gamla sången om Josefin med symaskinen… Ni vet…
Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin, fin, fin, Jose, Jose, Josefin.
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin, symaskin, skin, skin, syma, ma,ma,ma, maskin…
Och till den hade jag fixat bilder (som jag laminerat) på hela storyn. En Josefin, en symaskin, Hennes fästman, farmor, skutan, brevet och så vidare… Blev som en saga, fast med sång då.
Väldigt enkelt, och mycket uppskattad.
Dom ville omedelbums höra den igen och så kunde dom inte för allt i världen förstå varför Jonatan kastade självaste Josefin i vattnet när båten gått på grund. Och det var ju en helt klart berättigad fråga. Och sen var dom ytterst fundersamma över det där med att hon satt på havets botten och sydde..Sen hörde jag hur dom gick och nynnade på sången senare under dagen… Haha.. det är lätt att underhålla barn.. ibland!
Idag har jag varit på utvecklingssamtal för bus. Alltid kul att få höra vad en egen lilla teling håller på med på dagarna. Hela förra året hade jag ju stenkoll, eftersom jag jobbade på samma förskola som han. Inte på samma avdelning, men vi delade hall, så jag hade verkligen rejäl uppsikt över allt han gjorde. Och när han misskötte sig var jag över och röt till. (Man ryter ju lite högre och för lite mindre förseeleser när det gäller ens eget barn, även om jag är rätt duktig på bli arg på andras barn också.) På köpet brukade alla andra ungar sluta med dumheterna dom höll på med. En av förskollärarna på hans avdelning tyckte att jag kunde komma in och rya till åt de andra barnen också emellanåt. Eller att dom skulle hota med att hämta över bus mamma om dom inte lyssnade!
Men sen ett år tillbaka är vi bara grannar på området – två separata hus, med kanske 500 meter mellan..eller nåt sånt… Olika rektorer, dock. Så nu var det kul att få lite uppdateringar. Inte för att vi är helt ovetandes om vad han gör på dagarna. Dels har vi god kontakt med personalen (som jag ju dessutom haft som kollegor i två olika omgångar) och dels för att maken springvikarierar och är på bus förskola lite då och då.
Hur som helst så fick han godkänt. Jag fick inte ens en anmärkning. Ingen ombesiktning behövs – inte i år i alla fall… Han gick genom utan fel. Perfekt. Det suger jag till mig och är därmed en extra stolt mamma idag!
Och nu har han 10 dagar till sommarlov.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni