Fortsättning på Kretadagboken
Dag 11
Jag gick som vanligt för att dra upp jalusiet till balkongen i bus sovrum när vi vaknat. Men jag studsade högt när jag gjorde det. För på utsidan av myggnätet satt en stooor kackerlacka. Hugaligen. Och jösses vad snabb den var. Maken fick komma till undsättning. Vi måste ju få bort den från myggnätet innan vi öppnade. Och dessutom var det ett större hål nere till höger på myggnätet. Absolut tillräckligt stort för att en kackerlacka skulle kunna smita in.
Vi provade spraya hårskum på den. Men det brydde den sig inte ett dugg om. Hmmm… Jag sa att jag skulle gå ned till Anna och kolla om vi fick låna nåt insektsmedel. Men hon var såklart inte hemma.
Alltså beslutade jag att jag skulle köpa eget medel när jag ändå gick och handlade bröd. Under förutsättning att maken och bus höll vakt på kackerlackan så att den inte smet in i lägenheten undertiden.
Sagt och gjort. Snabbt var jag tillbaka med en flaska gift. Maken sprayade ett litet sprut och kackerlackan lade upp fotsulorna bums. Synnerligen effektivt gift. Och med största sannolikhet otroligt ohälsosamt. Haha… Men för säkerhet skull fick den en extra dusch innan vi slängde ut den lååångt från balkongen.
Sen blev det frukost. Och därefter en förmiddagspromenad. Och sen hade vi gjort rätt för Gyros.
Idag stannade vi extra länge på stranden. Dels var vi där ovanligt sent – först kl 15 och dessutom var det så härligt skönt där!
Jag gillar att leka och när bus beställde en vaktborg var jag genast med på noterna. Visst blev den snygg?
Vid middagen hände ytterligare en sak. Medan vi väntade på maten gav bus bort sin tiger till en hund. Alltså hans älskade-, oumbärliga-, alltid-närvarande-TIGER…Han var jätteglad för att vovven ville låna han tiger, bara för att stunden efter upptäcka att hunden stack. Alltså sprang iväg från tavernan. Jösses…
Mamma – alltså JAG – studsade upp från stolen och satte efter hunden. Först promenerade jag i rask takt, men när hunden började springa fick jag ju göra likadant. I högklackade sandaletter av trä.. Det hördes alltså att jag kom rusande. Jag ropade åt folk nåt i stil med:
– Hey… Can anyone take that softtoy from the dog???
Och några provade men lyckades inte.. och hunden sprang vidare.. med mig efter! Långt. Folk stod på balkongerna och SKRATTADE åt min jakt. Morr… Tillslut vek den av från vägen och jag hann tänka att nu lär jag inte hitta hunden, men den hade gått in på en gård och lagt sig tillrätta med bus tiger. Och han låg snällt kvar när jag kom efter. Men släppa tiger hade han inga planer på. Jag fick hålla på lirka rätt länge innan jag, tillslut, lyckades få hunden att lätta på greppet om tiger.
Väl tillbaka på tavernan blev bus mäkta glad – han var nämligen lätt skärrad. Och maken hade helt räknat bort tiger. Han var störtsäker på att det mjukdjuret hade vi sett för sista gången. Och jag, jag var blöt i svett av min språngmarsch!
Det blev mat, tillslut. Jag åt Moussaka och maken åt Lammkotletter. Bus beställde tomatsoppa, men den var slut så då valde han att smaka av vår mat istället.
Så här säger ni