När vi skulle åka för att hämta släpet som vi skulle frakta hem sängarna i, insåg vi vid första anblickan att det var för LITET. Sängen var 1.60. Släpet var 1.33 ca… (jag mätte!) Kompisen vi skulle låna av hade läst ur registreringspapprena och enligt dessa var det nog stort. Men antagligen mäter man inte lastutrymme, utan totala mått, på ett registreringsbevis.
Så vi mätte.. och funderade.. tänkte på hur vi skulle packa.. skulle det gå att ställa den stora madrassen på snedden och surra fast… Vi körde iväg några meter.. funderade igen.. ringde och kollade mått.. och ändrade oss. Det skulle aldrig gå.
Vi åkte tillbaka med släpet…
Ett par telefonsamtal senare hade vi ett stort släp kopplat bakom bilen och vi åkte iväg. Bus och svärmor skulle stiga av på vägen – i Lilla Gula Huset – och vi skulle åka vidare och hämta vår dubbelsäng…
Nu var klockan mer än vi tänkt, så vi kunde lika gärna stanna på en kopp kaffe i Lilla Gula Huset innan vi åkte vidare. Det var behövligt. Verkligen…
Sen åkte vi. Vi visste inte riktigt vart vi skulle. Det var mina föräldrar som beställde sängen åt oss, när dom hade ett Luleåärende för en månad sen, men det var enkelt att hitta till Suomi Soffa. Dock var det ingen höjdare att ta sig till lastbryggan – om man inte är van släpförare. Man skulle backa hela vägen. Hmmmm..
Jag vägrar köra med släp. Maken kör, men backar ogärna.
Han gjorde ett par försök, men klockan halv fyra en fredag är det MYCKET trafik, så han gav upp. Vi kopplade lös släpet. Rullade det till lastbryggan och backade dit bilen. Det var enkelt. Och lastkillen sa att det var MÅNGA som hade problem. Skönt att det inte var bara vi…
Så var det bara lasta säng och åka tillbaka till Lilla Gula Huset.
Nu måste vi komma igång med tvätt av väggarna så vi kan börja lacka över kvistar och grundmåla. Det är ju bara två månader till JUL och vi tänkte fira nyår i Lilla Gula Huset.
DÅ MÅSTE MAN HA SÄNGPLATSERNA KLARA.
Så här säger ni