Onödigt arbete pågår.. men nu gör jag paus för lite BAMSE-läsning åt en inte ett dugg trött Bus…
Nu vet ni det!
Månad: januari 2009 (Sida 6 av 14)
Usch.. det är dags att betala bilförsäkringen. Och även om det är mycket billigare att försäkra en bil uppe i Norrbotten än vad det är i stockholmstrakten så är det en rätt saftig utgift. Jag brukar därför varje år göra en ”insplanet” – alltså en försäkringsgämförelse för att se om nåt bolag erbjuder oss ett billigare alternativ. Och hittills har vi bytt försäkringsbolag varje år.
Men i år var det verkligen småpotatis vi tjänade… ynka 33 kronor. Så då ids jag inte ringa och säga upp den gamla för att hoppa på en ny. Utan det blir vackert till att betala det som står på räkningsavin. Tyvärr!
Jag har fått några såna där ”blogg-utmärkelser” de senaste dagarna… jag är grymt dålig på att skicka vidare sånt, men jag hoppas att alla ni som jag besöker dagligen vet med er vilka ni är och känner att ni är värda såna utmärkelser även från mig. Jag föredrar att besöka er personligen, läsa vad ni skrivit och lämna några rader i era kommentarsfält istället för att skicka vidare utmärkelser. Hoppas ni är nöjda med det!
Både Evans och MissyElliot skickade mig utmärkelsen: Du har en underbar Mammablogg och det blir jag naturligtvis jätteglad över att ni tycker…
Jag är en mamma.
Jag har en blogg.
Det handlar om Bus (rätt ofta).
En mamma blogg alltså! Gillar ni den så blir jag glad. Såklart! 😀
Sen skickade Ulrika (aka Näbbgäddan/Pikegirl) mig en annan utmärkelse i Söndags. Hon har satt ihop en egen utmärkelse. Jag citerar: Ett förstapris, en utmärkelse, en kärleksförklaring till trogna läsare och bloggar jag själv regelbundet besöker (slut citat)
Den utmärkelsen fick Jag (och många till)! Och hon motiverar så här: (jag måste bara klistra in det hon skrev för jag tycker det är så kul…)
Linda: Pysselkvinnan som nog kommer att ta med sig minst en sax, klister och lite färgat papper (eventuellt också en laminator) i graven. Hon kan allt och är så kreativ att inte en kotte i hela norra sverige skulle behöva hålla i en sax, Linda fixar allt. Sjunger, spelar, pysslar och inreder. Gnäller nästan aldrig (min motpol?). Hon inspirerar mig och är precis som Marie en av mina första bekantskaper här i bloggosfären.
Inte utan att jag drog på munnen. Först och främst känner jag mig inte som nån superpysslare (fast maken höll med henne – han påstod att jag var pyssligare än ”normalt” – vad det nu betyder!)… och sen skulle hon (och ni) bara veta hur jag gnäller – speciellt om jag druckit några glas vin! Skillnaden mellan hennes bloggande och mitt är bara att jag skriver om det roligaste jag vet och struntar i att gnälla (fast ibland händer det ju att även jag gnäller – men då är jag i stoooort behov att ösa över på nån annan än dom som hör gnället i vanliga fall!)
Nåja.. glad blev jag i alla fall. Jätteglad…Det är kul att läsa att man inspirerar någon!
Det är lite häftigt att det är så lite snö hos oss trots att halva januari passerat. Därför såg det ut så här coolt på isen vid havet under helgen när jag och bus var och promenerade. Vi har jättenära till vattnet från Lilla Gula Huset (- dock är det nog inte så bra badstrand, men vintertid är det ju fint att promenera.)
Har ingen aning om hur tjock isen är, men med tanke på kylan vi hade i förra veckan så var det nog ingen fara att vistas där ute. Dock höll vi oss på ett 20 tal meter från stranden – för säkerhets skull!
Så var veckans första arbetsdag nästan avklarad. Jag ska tillbaka på PK – Personalkonferans – klockan 17, men det är ju inte så arbetsamt.
Det var jätteskönt att vara tillbaka på förra arbetsplatsen. Jag kände alla och alla kände mig! Perfekt. Onekligen kändes det knappt som om jag varit borta en termin ens.
Men måndagar är ändå måndagar… den dag man tycker det känns otrooooligt långt till helg. Men snart så…. och då ska vi göra som på bilden ovan. MYSA I LILLA GULA (såvida alla håller sig friska, förståss!)
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni