För nästan exakt ett år sen köpte vi en större cykel åt unge herr Bus. Den var då på tok för stor, men det var ett bra tillfälle så vi nappade, med vetskapen att småbusar växer och blir större busar.
Idag ville han ta fram cykeln. Gågatorna var rensopade från sand. Och isfria… såklart. Alltså var det dags att gå ned i cykelförrådet och ta fram cykeln. Den nya, såklart. Det var den han ville prova. Han testade i höstas men då nådde han inte ned med foten i backen så det blev platt fall när han skulle stanna.
Självklart var däcken rätt tomma. Cykeln var ju i princip oanvänd. Men efter lite luft fick han prova… och han nådde ned till marken. Jösses vilken stolt tupp som cyklade iväg. Från en början kunde han inte starta sín nya höga cykel själv. Men han kunde stanna och det var ju det viktigaste. Men efter bara några minuter kom han även på hur man får fart på en större hoj än vad han var van med…
– Mamma… jag känner mig som sex, kanske sju…
Tolv-tummaren med stödhjul är urvuxen sedan länge (Bus lärde sig cykla utan stödhjul när han var tre) och nu även sexton-tummaren. Min stora bus cyklar nu mera runt på en tjugo-tummare…
Och att cykeln är framme får väl dessutom räknas som ett vårtecken. Mitt bidrag till Visa våren – vecka 16
Kolla i deltagarlistan som finns under VISA VÅREN rubriken Hos fröken Evans för fler vårtecken
Så här säger ni