Vi har haft en jättestor stubbe efter en hägg på gården. Precis där vi ville anlägga ett litet trädgårdsland. Men på grund av den stora stubben och dom gigantiska rötterna gick inte det. Därför planterade vi i pallkrage denna sommar.
Men nu! Bus väntade och väntade på grävskopan… och tillslut kom den!
Så nu är stubben borta. Nu ska min pappa få fräsa upp ett land så att vi nästa sommar kan plantera lite potatis, sallad och rädisor och sånt…
Dagen till ära dukar vi upp till buffé… En härlig fredagsmiddag står framför oss.. jag antar att vi kommer vara mer än mätta när vi går från bordet…
Så här såg det ut när risgrynen regnade över oss, Lördagen den 14 augusti 1999. På den här bilden har vi precis kommit ut på kyrktrappan efter avslutad vigsel och risregnet tagit vid.
Det är med andra ord tio år sedan idag. Vi gifte oss i samband med att vi firade ”tio år tillsammans” – så totalt är vi uppe i 20 år nu…
Så här gick det till den på bröllopsdagen:
Den blivande maken hade inte fått se sin brud före bröllopet, men å andra sidan hade inte jag fått se ringen. Mamma hade sytt klänningen, precis som jag ville ha den, och brudbuketten bestod av framförallt solrosor och murgröna.
Vädret hade varit gräsligt hela veckan men lagom till bröllopet sken solen från en molnfri himmel.
Vi möttes hos frissan innan vi skulle åka till fotografen och ta bilderna – före vigseln. Men det gick inte så bra… Fotografen hade glömt bort oss!!!! Vi ringde säkert en gång var femte minut, vi sökte honom hos hans dotter och vi ryckte i dörren säkert tjugo gånger i hopp om att ”nu skulle den gå upp”. Men icke… När det var 15 minuter kvar till vigsel gav vi upp och satte oss i bilen och åkte en extra sväng innan vi for till kyrkan – snuvade på studiobilderna vår egen dag!!! (han ringde dagen efter och trodde det var då vi skulle gifta oss!!!)
Men det var ju inte så mycket att göra åt. Vi skrattade bort det och sa att nu måste ju vårt missöde ha inträffat. Och det hade det. Resten gick toppen fint. Det var tjusigt i kyrkan, vi var inte nervösa, ingen snavde eller sa fel. Och framförallt: Prästen kom!!!
En halvtimme senare var vi herr och fru.
Efter ”privat” fotografering (folk fick order att fotografera som sjutton så att vi skulle kunna få några fina kort att förstora och göra tackkort av) åkte vi iväg till en bygdegård där det bjöds på sommarbuffe´, kaffe och traditionell bröllopstårta i tre våningar till våra 40-talet gäster. Våra mammor stod för maten och det hade dom gjort mycke bra.
Hela dagen blev otroligt lyckad – förutom fotograferingen då.
Och nu är det allts tio år sedan. Det firar vi med nåt gott att äta ikväll!
Det här med att intressera sig för det motsatta könet och dess kroppar är tydligen nåt som är medfött. Men intresset kommer tidigare än jag trodde…
Bus har aldrig tidigare reflekterat över nakenhet. Han skulle aldrig ha kommit på idén att skyla sig om han skulle byta kläder även om vi haft främmande. Och vi har heller aldrig bett honom. Men detta har han aldeles själv upptäckt. I sommar har han varit jättefånig och knappt tordas visa sig i kalsingar om det varit mindre känt folk i närheten.
Han upptäckte även att grannens barnbarn (en flicka på 4) sprang omkring spritt språngandes naken på gården här om dagen. Varpå han genast klättrade upp på en pall för att kunna se bättre. Där stod han och kikade… med ett leende från örsnibb till örsnibb och när vi frågade vad det var som var så roligt att titta på rodnade hela han och han höll för ögonen när han svarade :
– Inget! Inget alls!
En kväll förra veckan läste maken i en Star Wars tidning inför natten. Bus pekade på Ashoka, en kvinnlig karaktär med väldigt feminina former, och frågade sin far:
– Pappa, gillar du tuttar?
Maken bollade tillbaka frågan, aningen snopen:
– Ehh… gör du?
– Joooooo!!!!! utbrister en förtjust bus…
Se där. Bara att inse.. Sånt är medfött! Och man brukar ju kalla sexårsåldern för lilla puberteten.
😯
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni