Julgodispyssel… mmmm… Idag blev det knäck. Det var första gången vi gjorde knäck i Lilla Gula Huset, men det funkade det med! 🙂
Månad: november 2009 (Sida 2 av 11)
Det julfixas för fullt här hos oss. Lite jul i alla rum. Men mest jul i köket och hallen.
Det mesta är sånt som är gammalt och använt tidigare jular. Äldst (av det som kommit fram nu inför advent) är lilla minigranen vi har i hallen. Den köpte maken, när han var liten, ett år när hans föräldrar bestämde sig för att inte ha någon riktig julgran. Den har sedan stått i vår hall i alla år sen vi flyttade ihop – detta blir alltså artonde julen den tjänstgör hos oss. Och innan dess hade den ju gjort några jular i pojkrummet. Bilden ovan är också den gammal. Den gjorde jag inför julen 1989 i present åt maken – som då ”bara” var min pojkvän. Även den har kommit fram varje jul sen dess.
Senare – när granen kommer in – dyker det upp en riktigt gammal tomte. Den köpte pappa åt mig inför min första jul. Alltså julen 1972. Den sitter alltid under granen och vaktar alla julklappar…
Men det finns även nyare pynt. Och jag har helt nya julgardiner i köket.
Senare idag ska vi julfixa i Lilla Gula Huset
Jag tänkte att om jag köper nya gummistövlar i slutet av november – då sjutton kommer kallgraderna och snön.
Men det funkade inte. Blöttet och slaskandet fortsätter. Men idag hade jag i alla fall nya snygga gummistölvar att ha på fötterna. Alltid nåt!
(Stövlarna är från Viking, om någon undrar. Jag vet att dom gör bra stövlar för jag har sedan tidigare detta par – och dom är jag grymt nöjd med)
Jag fick en fin utmärkelse igår.
Det var Åsa som hade gett mig titeln Veckans blogg på sin blogg, Secon time around . Hon skriver bland annat:
En underbar tjej med en härlig blogg.
Ska det vara jag det?? Haha…
Ja, hur som helst. Jag suger då i mig allt beröm… Tack!
Den här tjusiga orkidén, på bilden ovan, pryder fönsterkarmen i vardagsrummet i Lilla gula Huset, och har gjort så ett bra tag nu. Hemma står orkidén i knopp, för fjärde gången. Men det är bara fem knoppar så riktigt såhär tjusig kommer den inte bli. Men det är ju alltid lite tungt för dom när dom väljer att blomma den här mörka årstiden. Jag blir i alla fall lika glad varje gång vi upptäcker nya knoppar på den numera flera år gamla Orkidén. Huruvida den på bilden ovan kommer bli en sån som blommar om återstår att se. Den är köpt i höst och blommar för första gången!
OK
Först ville ögondoktorn, som visade sig vara en ung snygg läkare som jag vill minnas hette Frank, göra en vanlig synundersökning. Doktorn (den snygga, unga) täckte för mitt vänsteröga och bad mig läsa på syntavlan
– Ehhh.. bara så du vet så ser jag inte tavlan, sa jag. Jag ser att det lyser där i hörnet, men inte mer.
– Ok, sa den snygga unga läkaren. Vi provar med den här. Och så tog han fram ett ark som bara innehöll fyra bokstäver men som var 12-15 cm stora.
– Nu då?
– Nja… jag ser inte att du håller i nåt… allvarligt talat så ser jag inte ens din hand….
Ögonläkaren (den snygga, unga)flyttade sig närmare och närmare. Och när han höll tavlan med de gigantiska bokstäverna ett par decimeter från ögat så kunde jag minsann urskilja ett C. Tjoho…
Sen följde ögonundersökning, mera ögonundersökning och ännu mera ögonundersökning. I en timme och fyrtio minuter höll han på. (Det var annat än här på VC där den danska läkaren inte ens visste hur man slog på ögonmicroskåpet) Han fick tillkalla en kollega för extra konsultation. Dom fick även undersöka mitt öga med ultraljud. Det var nämligen så grumligt så även dom hade svårt att se nåt…
Men jag har mycket riktigt glaskroppsavlossning. Fast då brukar man inte se så dåligt som jag gör. Anledningen att jag bara har syn som skiljer på ljus och mörker är att denna avlossning har dragit med sig blodkärl och det är blodet som blandat sig med den där sega vätskan som i sin tur bildar gröten jag inte ser genom. Huuuu….
Tur i oturen var i alla fall att dom inte kunde se nåt som påvisar att näthinnan är på väg att lossna. Den verkar sitta som den ska. Även om dom hade svårt att avgöra det i allt grums. Dock vill dom att jag kommer tillbaka nästa vecka. Förhoppningsis har grumset tunnats ut så dom ser mer då… Och förhoppningsvis sitter näthinnan där den ska även då. Tappar jag däremot ljusseendet då är det bråttom. Då måste jag ringa direkt…
OM nu detta grums inte ger med sig inom rimlig tid så kan man åtgärda det. Jag tyckte han sa att då tar man helt enkelt bort glaskroppen, men jag kan ha fattat fel. Hur som helst så kan man få synen klar igen om det inte rättar till sig själv.
Jag blev inte sjukskriven. Däremot bestämde jag mig för att inte alltid vara ”fröken duktig” och har ringt och sjukanmält mig själv torsdag fredag. Jag hade visserligen en semesterdag inbokat på fredag, men jag har haft ett snack med rektorn nu i kväll och jag återkallar den semesterdagen. Roligare att ha semester när man ser nåt.
Så nu vet jag lite mer om ögat och det känns skönt att ha blivit rejält undersökt (av en ung och snygg läkare!) Vi har date nästa torsdag igen. Förhoppningsvis ser jag honom lite bättre då!
På bilden ovan har jag fått droppar för att mina pupiller skulle utvidga sig. Jösses så grumligt jag såg sen. I flera timmar!!! Och hur JAG såg ut. När (den unga, snygga) doktorn lämnade rummet för ett ärende skyndade jag mig fram med mobilkameran. Bäst att föreviga knarkögonen. (Allt för bloggen) Onekligen tänkte jag: Hoppas han inte kommer in medan jag sitter och poserar inför kameran!
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni