Lite skoj med nåt så ovanligt som rött till under nu i jul… annars är det minsann mest vitt och svart.
Jag valde dock att fota mina nyförvärv upplagda på sängen istället för att posera med plaggen på. För att skona er… 🙂
Månad: december 2009 (Sida 7 av 16)
Den ena av mina närmaste kollegor hann gå hem medan jag var på lunchrast. Och jag gick ju på julledigt senare samma eftermiddag. Denna lapp mötte mig därför när jag kom tillbaka.
Hmm… Olyckor???… Jag??? (Annars är 2010 ett år som ämnat för olyckor. Jag har ju nämligen ”tjänat ihop” till ett frikort som gäller inte mindre än till den 3/12 nästa år. Så nu kan jag ränna på lassat hur mycket som helst… om jag nu skulle ha lust (eller oturen) till det…)
Min sista dag före julledigheten är härmed avklarad. Och därför förärade jag mina två närmaste kollegor med en liten julpresent.
Inget märkvärdigt alls. En påse te – VinterSaga – två små 70%-iga chokladkakor och en polkagriskrok. Ombundet med en röd rosett och en hemmagjord adresslapp.
Enkelt, men ganska fint. Bra tips på en gå-bort-present.
Nu är det inte många luckor kvar i kalendern på jobbet… speciellt inte eftersom det bara är vardagarna som räknas. Lucka arton handlade om mängd. Och att jämföra…
Men eftersom vi hade julfest på förmiddagen så tog vi kalendern först på eftermiddagen. och då var det så få barn kvar så dom rymdes lätt och ledigt på bägge broarna. Så kan det också bli…
Ja…högre än så här orkar inte solen när det är några dagar kvar tills det vänder. Men den lös ju i alla fall… alltid något. (Dock värmde den nada. Vid Sunderby sjukhus var det -22 grader när jag kom fram och -25 när jag åkte. Hemma hade vi ”bara” -20 i morse och -17 nu ikväll) Vackert var det i alla fall, så man nästan häpnade. Jag var tvungen att fota trots mycket dåliga förutsättningar.
Jag fotade genom bussfönstret – medan bussen körde. Men då jag stängde av blixten och ställde mobilkameran i sportläge så fick jag ned slutartiden och slapp därmed irriterande blixtreflex i glasrutan. Vilket resulterade i en helt OK bild. (även om man ser den i full storlek. Här är den ju förminskad kraftigt) Men jag hade bra gärna velat ha min riktiga kamera och kunnat ställa mig ute för att fota på riktigt…
Några timmar senare var det väldigt mycket mörkare… samma hamn vid halv fyra idag (Även den genom bussrutan med bussen i rörelse):
Men pga mörkret så blev rörelseoskäpran tyvärr väldigt synlig här… Men det syns ju att det är vackert även kvällstid.
Hur det gick hos ögondoktorn? Det var Status Quo. Och det är tydligen bra. Hornhinnan har alltså inte börjat fastna ännu, men den har inte heller lossnat mer. Och jag glömde fråga om jag får börja bära/springa/hoppa..??? Men eftersom jag har jullov om endast EN ynka arbetsdag så kanske jag skulle kunna fundera på att ta det lugnt ett tag till.. möjligen… eventuellt… (om jag klarar av det)..
Nytt besök 7/1 2010 (under förutsättning att jag inte märker av någon plötslig försämring, förstås…)
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni