Jag fick en till beställning på en teckning. Denna gången skulle det vara på en ljus liten blivande treåring – en älskad prins och dyrbar skatt. Jag fick fria händer, men om man kallar någon för sin lilla prins måste man väl måla en dito. Eller?
Det fiffiga är att när jag målar så målar jag i lager. Alltså går namnet på tröjan att byta ut till precis vad man vill! Så samma prins kan bli någon annans prins… Kanske jag skulle byta ut namnet och göra en busprins åt mig själv också??!!
OK… varför har jag en klädnypa på näsan?
Det är INTE för att jag snorar så mycket så jag måste täppa igen (det gör jag ju i och för sig, men det funkar nog inte så bra med en klädnypa)
Jag har INTE HELLER tänkt börja med konstsim
Och det serverades INTE surströmming till lunch
Svaret är helt enkelt:
Vi har haft sångsamling på jobbet! (och då MÅSTE man ju ha en klädnypa på näsan! Det fattar ju alla… eller hur?)
Just nu finns detta (och lite till) i min sånglåda
1. Min lilla racerbil
2. 1-20 Fem myror (och här kommer alltså klädnypan in. Det är ju stora elefanten som räknar i ”original” och han låter ju som att han är superförkyld. Barnen håller för näsan och gör snabel när dom sjunger. Men försök göra samma sak när du spelar gitarr… det funkar liksom inte. Så jag får använda klädnypa! 🙂
3.En-finger-klappen
4: Bockarna bruse
5. Apelsin
(Sen börjar och slutar vi alltid med samma sånger: Nu sjunger vi en sång och Nu är det dags att säga Adjö)
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni