Att jag är ganska klantig är ingen nyhet för dom som känner mig. Eller klantig och klantig.. jag har otur, helt enkelt. Allt jag gör ska gå fort – ibland lite för fort. Och då händer diverse olyckor. Jag är nästan alltid full i blåmärken eller andra blessyrer. (Tur folk vet hur jag är annars kanske maken skulle bli misstänkt för misshandel eller nåt.)
Men en sak har jag funderat på. VARFÖR är det alltid vänster knä jag skadar mig på när det är knäna som får sig en omgång. (Det händer ju att händer, fötter, armbågar och sånt också är lite illa medfarna, men knäna är ofta utsatta!)
Kolla bara bilden ovan. Allt utom cykelskadan är ärr. Dom får jag leva med, helt enkelt. Cykelskadan är från i förrgår och den lär blekna – både blåmärket och skrubbsåret (som faktiskt syntes lite dåligt på bilden)
Mitt högerknä är helt utan ärr. Konstigt.
Så här säger ni