JA! Jag vet! Jag BLIR aldrig vuxen. Men det gör inte mig nåt.
(och bara så ni vet… trappan i Lilla Gula Huset är helt tokigt brant så jag fixade inte att krypa ned för den. Maken fick hjälpa mig på plats och sen fota innan han hjälpte mig upp. Släppte jag taget med händerna skulle jag ha rasat handlöst utför. Det var nästan som att stå på huvudet….Men vad gör man inte för ett foto!)
Här ser man förresten ett av mina hemska ögon bättre:
Så här säger ni