Nu har vi börjat nedräkningen.. på jobbet, här hemma i köket och snart i gula huset. Vi kunde inte hålla oss till söndag.
Månad: november 2011 (Sida 3 av 9)
Behövde ett ”omslag” till årets häfte med Luciasånger att träna. För inte kan man väl återanvända en gammal???
Så jag snabbgjorde en ny. Tycker om den.
Vaknade ju – som sagt – rätt sent på söndagmorgon. Efter festen… (Eller förmiddag, var det ju faktiskt) Men alla var pigga och glada så efter en sen frukost (eller lunch) drog vi mot centrum. Gick pyttelite i affärer. Bus handlade en huvudbonad han ska ha när han leker general och jag hittade faktiskt ett sött julpynt – på Butteriks av alla ställen. Otroligt nog blev vi hungriga så vi hann klämma i oss en liten hamburgare på Burger King också.
Men vid fyrasnåret preparerade vi oss med Antihistamin och åkte ut till Cia och M. Hittade inte själva riktigt hela vägen. Men nästan…(som tur är blev vi uppmötta)
Resten av eftermiddagen/kvällen blev en salig mix av katter, prat, extremt god och vällagad mat, god dryck (av olika sorter) efterrätt, snorande, nysande och skrattande. Bus hann även med att kika på en film när vi vuxna blev lite för tråkiga enligt honom.
Stannade till just efter 22 – vissa skulle upp och jobba dagen därpå. Och vi skulle ju faktiskt upp vid sju för att hinna med pendeln ut mot Arlanda för vidare färd hemåt norrland.
Väldigt snorig och nysig och med ganska pipig andning slängde jag mig sedan i duschen för att kunna sova utan att känna av dessa hyperfaliga (men supermysiga) luddbollar som orsakar sånt (oförtjänt) lidande för vissa. Men det var det värt.
TACK för en härlig kväll.
(Fotona är Cias. Jag fotade inget alls. Så därför slipper både hon och M vara med på bild)
Vet inte om ni kan se texten mellan fotona . Den är ju inte skriven för bloggen – utan för en fotobok (ovanligt va?)
Stockholmsfesten då. I Lördags. Den som inga barn var inbjudna på – FÖRUTOM vår busunge. Det stod ju, bokstavligen, på vår inbjudan att : Undantag för Lappdjävlar!!!
Och så bus längtade. Han fixade till i lägenheten. Hjälpte till att bära mat till lokalen alla skulle äta i och så önskade han att klockan nån gång skulle bli fyra så han fick gå sätta på sig finkläderna han själv valt att ta med.
Festen var – som dom brukar vara när vår Stockholmskompis bjuder till party – stor. Tror det var mellan 50-60 som tackat ja till inbjudan och som faktiskt dök upp. (Jag hjälpte till att göra sallad till middagen. I två tiolitershinkar. Det säger nåt om mängden mat som skulle käkas.)
Att inte grannarna klagade är ett under. För det lät. HÖGT. Tidigare bodde han i hus och då var det ju lättare att partaja högljutt. Men denna gång hölls festen i lägenhet. Uppenbarligen gick det bra det med. Såg då ingen som klagade.
Bus fick vara med precis så länge han orkade. Och kvart i tre på natten kom han med sin tandborste och ville gå sova. Och då gjorde vi honom sällskap. 3.03 släckte jag lampan. Men jag vet att värden var uppe till halv sju. Han städade nämligen innan han gick och la sig. Så när vi gjorde frukost – halv tolv – förmiddagen därpå var köket i det närmaset blänkande igen. Knappt ett spår av en fest med dryga 50-talet gäster. IMPONERANDE.
Söndagkvällen spenderades sedan med annat folk. Men det får eget inlägg…
Vi har återvänt hem till ett lika snöfattigt Norrbotten som vi lämnade i torsdagskväll. Vi har haft en jätterolig långhelg. Med massor av skoj. Och på tok för lite tid. Jag ska försöka blogga ikapp lite i taget. Och här kommer först fler (mobilbilder) från Tom Tits. (Ja den stora i mitten har jag ju visat tidigare. Men nu har jag infogat resten som ska bli en a4 i en kommande fotobok.)
Vi gillade verkligen detta ställe. Hur mycket som helst att se och göra. Dessutom nästan folktomt. Vi behövde inte trängas, inte vänta, inte köa… och i restaurangen var vi ensamma så när som på ett vuxet par. Inga barn som stojade där inne. (och dessutom var det kanongod mat till jättebra pris)
Förutom det som alltid finns där fick vi även se på råttrace och såpbubbleshow.
Efter nästan fyra timmars undersökande, provande, upplevande, testande och skrattande (och vi vuxna hade minst lika skoj som bus) åkte vi tillbaka till Rönninge – där vi är stationerade när vi är i huvudstaden och hade lite ”fredagsmys” (eller vad man nu ska kalla det ) med kompisar – så där dagen före den kommande stora festen (som får eget inlägg senare).
Jag rekommenderar verkligen Tom Tits. Tyvärr rätt dyrt – men roligt. Och vad jag förstår är det ännu bättre på sommaren för då är utedelen öppen.
Så här säger ni