Flugsnapparna som bott i holken på gården vid Lilla Gula Huset har nu fått så stora ungar att dom var redo att lämna hemmet. I går lockade mamman ut sina små i stora vida världen. Vi stod i fönstret under frukosten (därav morgonrockarna på bilderna) och kikade på när unge efter unge vågade ta ett språng ut i friheten. Enda tills fågel nummer fyra eller fem skulle ut – den fastnade med foten i nåt och blev hängande ut från holken. Stackarunge. Den kom visserligen loss men landade ju naturligtvis på marken. Och jag och bus åtog oss genast uppdraget att se till att den kom upp på högre höjd så den skulle ha en chans att kunna flyga iväg igen…

Men var skulle vi sätta den lilla? Tvättlinan? Nja… för vingligt. Det fick bli altanräcket.

En stund senare får jag syn på ytterligare en bebis på gräsmattan. Räddningteamet ryckte ut igen. Men denna lilla rackare var i dåligt skick. Den hade skadad vinge och fot. Likväl satte vi den också på räcket. Men när mamman efter ett litet tag kom och matade sina små ramlade den skadade ned. Den friska flög rätt snabbt iväg till sina kompisar men den som var illa däran fick då prova sitta i syrenbusken med resultatet att den ramlade-  igen. Då fick den ta plats på studsmattan men ramlade även därifrån. Det fick bli marken-  nära sin familj-  för den stackaren. Tyvärr med vetskapen om att den inte skulle överleva länge till. Djurvärlden är grym.

Men den friska fick i alla fall en ny chans i och med att vi gav den lite mer luft under vingarna… Alltid nåt…