Dagens Kreta
Tisdag 24 Juli

Hmm… det börjar dra ihop sig.Mot hemfärd… Usch… Men vi tar tillvara på de dagar som är kvar. Och tänker så att hade vi åkt bara en vecka hade vi haft halva resan kvar. typ!

Rörde ihop nyponsoppa redan efter frukost. Satte den i frysfacket för att den skulle bli härligt kall och god till lunch. Sen tog vi en låååång prommis. Men först började vi med att hälsa på den lilla kisseflickan från igår. Lika kelsjuk. Kryper upp i knät och snuttar med höga sugljud på armen samtidigt som hon trampar och drar med klorna. Och jag som inte bara är allergisk mot pälsen och mjällen får som myggbett överallt där katten slickat eller satt klorna. Så hela min högerarm blev lätt uppsvullen och såg ut som jag blivit stungen av några otäcka odjur… Tur det är övergående…

Efter en svettig prommis blev det minihandling. Maken och Bus följde inte med och Anna på Anna Market saknade därför ”apan”  som hon kallar bus för – Where is the Monkey. Och bara därför skickade hon med fika åt honom (och oss) till kaffet.

Lunchen blev grekiska köttbullar, bröd, sallad och iskall nypis. Den hade hunnit börja frysa så vi fick röra den rinnande igen. Så kall nyponsoppa har jag nog aldrig ätit. Med iskristaller i…

Bad på vanliga stället. Knappt en krusning på vattenytan. Och stekhet sol. Bus byggde en stor sandborg och hade inte alls planer på gå hem efter 2½ timme när vi övriga var less för dagen.

Middag på beprövad taverna. Maken skulle äta grillad octopus, men det fanns inte så då fick det bli kyckling. Jag åt Lamm med citronpotatis och bus valde fiskpinnar!!!! (han som äger tavernan har svensk fru och hon vet tydligen vad svenska ungar gillar!!)

Köpte lite godis och sen satt vi och mådde gott nere i hamnen. Och gosade med en kelig kattpojke. Fullvuxen. Dom brukar ju inte vara så gossjuka, men den här var det. Och gissa hur min högerhand kändes efter småbus med en stooor kattpojke som försiktigt, försiktigt sätter klorna i mig när han vill ha bus på magen? Det känns som om man doppat ned den i en hög med brännässlor. Men skitsamma. Det är det värt. Trots att jag nu sitter och snorar på balkongen.