I kväll – mitt under middagen – ringde Björn. Ja, han heter så han jag köper granen av varje jul. Och han vet att jag vill ha den tidigt. Så precis när han fått dom ringde han. Och tre minuter senare stod han utanför porten. Garanterat den första han levererat denna jul.
Men jösses vilken monstergran jag fick. Tung så fördjälvligt. Jag orkade inte bära upp den själv – och det brukar jag. Inte ens tillsammans med bus gick det. Maken fick slita sig från middagen och komma kånka.
Sen kom nästa problem. Trots att jag köpt en 7,5 kg tung fot som rymmer 10 liter vatten (innan granen är i då) och som ”sväljer” rätt grova granar så gick den inte i. Jag var misstänksam på det och tog den överblivna biten från när jag gjorde ny snittyta och mätte. Nope, Nix, Nepp – helt omöjligt. Så det var bara börja ”vässa” stammen.
Och yxan befann sig i Lilla Gula Huset. (ja befinner sig då!!!) Alltså fick vässande ske med fogsvansen. PUH – det var jobbigt. Sen insåg vi också att nedersta grenraden måste bort – annars når inte granen ned i botten på foten och det är liksom en förutsättning om man ska ha nytta av att foten rymmer tio liter vatten. Alltså blev det mera såga.
Jag var så svettig när vi ”vässt” granen i form att komma i foten. Det vill säga: Jag HOPPAS den kommer i foten. Vi har bara testat ”liggande”. Och sen behövde trapphuset städas!
Nu står den och sörplar vatten där ute i trappen ett dygn. Och i morgon blir det klä. Tror jag… För på fredag drar vi till lilla gula huset… Så kanske vi låter den stå till söndag… vi får se. Men sen måste jag slå in alla julklappar som ligger och dräller lite här och var. In under granen med dom – bums.
Så här säger ni