Fast nu står det ju en tvåa på ljuset. Hemma har adventsljusets bytts ut mot ett datumdito.
Fast nu står det ju en tvåa på ljuset. Hemma har adventsljusets bytts ut mot ett datumdito.
Det var inte ett dugg synd om oss i lördags…:-)
Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.
Det finns ett litet, litet hus alldeles där skogen slutar. En söt liten stuga med en dörr och några fönster. Ur ena fönstret tittar en liten tomte ut. Han ser på den vackra skogen, de gröna träden, den fina mossan och de många fåglarna. Och så ser han hur haren skuttar förbi med en väldans fart – jätte, jättefort med långa skutt.
Sen knackar det på dörren. Knack – knack
– Vem kan det vara? undrar tomten.
Han öppnar dörren och vem står där om inte haren
– Snälla hjälp mig! säger haren.
– Hjälp ack mig. Jägaren jagar mig och han kommer skjuta mig om jag inte får komma in. Snälla tomten…
Den lilla tomten tittar på den skrämda haren och svarar:
– Klart jag hjälper dig. … Kom, ja kom, i stugan in… Såja… Räck mig handen din…
Och så klarade sig haren undan jägaren, den här gången.
I ett hus vid skogen slut
liten tomte tittar ut
Haren skuttar fram så fort
knackar på dess port
– Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig
Annars skjuter jägarn mig
– Kom, ja kom i stugan in
Räck mig handen din.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni