Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.
Nu har det har blivit vinter. Det är snöigt och vackert. Men det har blivit kallt. Och det blir nästan inte ljust ute ens mitt på dagen. Bara mörker, mörker och mera mörker.
Men som tur är lyser det av tända ljus i nästan alla hus.
Men vad är det där? Vem kommer där borta? Det är ju någon där! Vem kan det vara??
Hon har vita kläder på sig.
En vit klänning.
Och hon har en krona av ljus i håret.
Hon bär på en bricka med fika och dessutom så sjunger hon så vackert där hon kommer.
Vänta! Nu tror jag att jag vet… det är ju Luciadagen idag. Då måste det ju vara Lucia som kommer där borta. Sankta Lucia. Åh vad glad jag blir. Och oj vad jag längtar till julen…
Ute är mörkt och kallt
i alla husen
lyser nu överallt
de tända ljusen
Nu kommer någon där
Jag vet nog vem det är
Sankta Lucia, Sankta Lucia
Sjungande fram hon går
vitklädda flicka
krona hon har i hår
bär på en bricka
Nu är Luciadag
Och jag är väldigt glad
Tänker på julen, tänker på julen
Så här säger ni