Så här ser busungens önskelista ut inför julen 2012. Och även om det är lite si och så med stavning och handstil så antar jag att ni faktiskt kan läsa… Möjligen kan ni få lite problem med punkt 5 🙂
Sedan jag fotade detta har även en punkt 7 tillkommit: Spel kulor. (med avstavning och allt.. fast rättstavat!)
( I morgon ska ni inte få se min önskelista. Den har jag inte fotat (än?). Men ni ska få se mina heltokigt knasiga jul-naglar… )
Mer vinteridylliskt och julmysigt än så här är svårt att åstadkomma…
Nu är det nära… idag har vi haft julfest för barnen på jobbet. Så nu är jag helt snurrig i hjärnan. Men kul är det – fast det är tur det inte är fest varje dag
Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.
Mitt i den stora skogen satt en liten hare. Hoppe hette han och han älskade blåbär. Just den här dagen hade han hittat ett alldeles underbart blåbärsställe i en solig glänta och han satt och mumsade för glatta livet alla småa, blåa bär han hittade.
– Jättegott, tyckte Hoppe och så klappade sig nöjt på magen.
Men i närheten smög räven omkring. Han gjorde sig så osynlig som möjligt och tog sig framåt så ljudlöst han bara kunde. Han hade planer på att fånga sig en god, god hare till middag. Och där framme satt ju en. Hoppe!
Knak!
Räven råkade kliva på en torr gren och Hoppe slutade genast mumsa bär.
– Vad var det där? tänkte han och spetsade sina långa öron.
– Åh nej, det är räven. Nu ligger jag illa till, flämtade Hoppe och skyndade sig så snabbt han bara kunde iväg från gläntan.
Och eftersom Hoppe var en otroligt snabb hare så hade inte räven en chans. Hoppe hoppade så långt in i mörka skogen han orkade innan han blev tvungen att sätta sig ned och vila. Han hittade en mossig sten som han satte sig bakom och sträckte ut sina trötta ben. Puh!
Men i närheten flög en uggla tyst, tyst ur sitt bo. Och ugglor äter ju också harar… så Hoppe kunde inte vila länge. Ingen rast ingen ro…
Det var bara hoppa vidare, längre in i skogen.
Och Hoppe hann undan. Även denna gång. Vilken tur…
Hoppe hoppe hare satt och mumsa bär
Klappa sig på magen, det var gott det här
Fram smyger räven, tänkte Hoppe ta
Men, Hoppe hoppe hare skuttade så bra
Hoppar in i skogen bakom mossig sten
sätter sig att vila sina trötta ben
Ugglan flyger tyst ifrån sitt bo
Stackars Hoppe Hare aldrig får han ro
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni