Min älskade långzomare – Panasonic Lumix DMC FZ18 är fem år gammal. Den har fotat 27000 bilder och är mycket, mycket välvårdad. Men det känns ändå som:
HJÄLP – den måste ju vara slutkörd snart. Tänk om den lägger av??!!
Redan förra sommaren kikade jag efter en efterföljare. Men min FZ18 höll hela sommaren. Och uppenbarligen hela hösten och halva vintern med.
Men senaste dagarna hade jag bestämt mig för att köpa ny kamra – i alla fall. För det har ändå hänt rätt mycket på fem år inom kamerautvecklingen. Och så hade jag hittat en kanonkamera. Jag siktade nämligen in mig på en efter-efter-efterföljare och bestämde mig för FZ 200.
Men så i förrgår hittade jag av en slump modellen innan – FZ 150. Och när jag jämförde dom närmare var det inte mycket som skilde. Den med högre slutsiffra har vikbar display. Och så var det bättre filmning, möjlighet att koppla till extern mic och lite sånt. Men pixlar, inställningar, snabbhet, displaystorlek och sånt var lika. Blixten hade iof större räckvidd på 200, men å andra sidan är det betydligt större täckning på 150 jämfört med 18 så,…
Och när jag insåg att det skilde 2000 kronor mellan 150 och 200, nu när 150 säljs bort till förmån för 200:n så slog jag till.
Klick, klick. Och snart på ett postutlämningställe nära mig: En Panasonic Lumix DMC FZ150, svart! Weee…
Så här säger ni