Nionde dagen – söndag – dagen det åskade
Började dagen med att gå handla bröd. Ingen av de andra två vaknade – som vanligt. Inte heller vaknade dom när jag började göra frukost, Men en stund innan allt stod på bordet var alla vakna och hyfsat pigga.
Vid frukostbordet åkte maken på en låsning i ryggen – bara så där. En låsning som, tursamt nog, släppte till största delen efter en stund. Så lite lagom justerad kunde vi utrusta oss med ryggor och gå mot Podgora för att köpa 12 liter vatten. Vattnet i kranen var visserligen drickbart, påstod ha som ägde hotellet, men eftersom det både luktade och smakade klor, samt att det i Apollo-pärmen stod att bakteriefloran var annorlunda gjorde valet enkelt – flaskvatten i glasen, tack!
Till lunch lagade vi supersmarriga Chickenbits med vitlöksfrästa potatisskivor samt sallad. Mmmmm…
Strandhänget var otroligt varmt. Riktigt het sol – men så började det mörkna i väster och vi hörde åska på avstånd. Och ganska precis den tiden vi brukade gå hem från stranden kom regnet. Och det var rejäla blixtar över havet. Häftigt – men kändes inte så osäkert eftersom åskan inte var över oss utan till havs.
Det fick bli en stund på terrassen, under tak, med lite Pepsi och Chips i väntan på att regnet skulle upphöra. Vilket det gjorde synnerligen snabbt. Och en och en halv timme efter molnen kom var dom också borta igen!
Efter duschen mös vi i sängen framför en varulvskräckis – Warewolf – the beast are amonge us – vilket gjorde att middagen blev extra sen.
Middag åt vi på haket mitt mellan Caclje och Podgora. Bus åt pizza med lufttorkad skinka och champinjoner, jag åt Cevapiji och maken tog grillad kycklingfile.
Och äntligen fick bus se vad som hände med vägspärrarna som stoppade biltrafiken inne i Podgora, Det stod tre pelare som spärr, på tre ställen, för att säkerställa promenadväg för alla i Podgora. Likväl körde det lilla turisttåget fram och åter hela dagarna/kvällarna. Och tillika nån postbil och sånt.. HUR gick det till? Nu fick vi veta
Ovan åker tåget förbi… och det visade sig att mittersta pelaren helt enkelt hade åkt ned i gatan. Och när tåget kört förbi åkte den upp igen – som i vilken James Bond-film som helst. Och gissa vem som kom på att om man vaktar på detta kan man åka upp på pelaren, om man hinner???
Avslutade kvällen precis som alla andra kvällar – med stros i Podgora innan promenad tillbaka till lägenheten. Och lite mera laserlek på terrassen.
Provade ställa upp kameran stadigt på en pelare. Sen satte jag på lång slutartid – ”skrev” med pekaren mot en vit vägg medan kameran fotade och voila’ – dessa foton blet det!
Någon som ser vad det är meningen att jag skulle skriva?
Så här säger ni