Efter frukost och morgonlatande tog jag en sväng… och när jag var tillbaka vid postlådan vid lilla gula huset så kändes det som att jag sprungit lite för kort…så jag addade en extra sväng. Kollade sen sträckan och såg att jag därmed knåpat ihop 8, 3km. Great.
Instawearher ljuger dock. Så sugit som 13 grader har vi INTE… men inte är 16 och superblåsigt nåt att skryta med heller. … tur vi fått värme i Kroatien.
Andra dagen – Söndag – dagen vi utforskade Podgora lite mera
Vaknade vid niotiden efter en ganska kall natt. Alla hade använt sina fleecefiltar och småfrusit lite. Jag vaknade först och upptäckte vilken underbar utsikt vi hade från vår terrass. Rakt ned på havet. Helt ljuvligt. Fotade första bilden, den nedan, medan de övriga två låg och sov) Jag insåg också att det var liiite mulet och att det kändes rätt kyligt – med dryga 20-års utlandssemestrar som referens (och krav!!!). 🙁
Jag letade rätt på börsen och tog lite Kuna och knallade iväg för att köpa bröd och vatten. Och det kändes som att jag gick och gick och gick. Inte en jäkla affär så långt ögat nådde. Bara lägenheter och stränder. Fick syn på en grönsaksförsäljare… men ingen Market. Så jag gick lite till. Så äntligen – en liten sådan, men dom hade det jag behövde: Vatten och bröd. Och tomater köpte jag på väg tillbaka.
När jag kom tillbaka fixade vi underbar frukost och åt på en skuggig småkylig terrass, med underbar utsikt. Hmmm… var var värmen???
Efter frukost gjorde vi oss klara för att gå och kolla läget på orten vi befann oss. Jag hade hunnit upplysa de övriga om bristen på affärer. Det visade sig snabbt att vi bodde lite avsides… i en liten by som vuxit ihop med Podgora – Calkje Så gick man bara ett par kilometer så kom man till civilisationen. Där fanns fler restauranger, barerna, glasskioskerna och supermarketarna. Så skönt. Vi storhandlade och kånkade sedan tillbaka allt möjligt. Och dessutom köpte vi en strandväska samt pizza-slice till lunch. Som packåsnor kom vi tillbaka och gick dom 84 stegen upp till hotellet och pustade sedan ut medan vi fixade sallad till de stora fina pizzabitarna vi köpt till lunch.
Och efter vi avnjutit en mycket, mycket smakfull lunch avslutade vi med kaffe och chokladbit innan vi entrade stranden för att göra vårt premiärbad i Adriatiska havet.
Vi bodde precis ovanför stranden… eller rättare sagt – hela Calkje/Podgora är en enda lång strand. Man kunde bada var helst man ville. Inga sandstränder dock, utan hela kustremsan bestod av små runda ljusa stenar. Varpå de i förväg inhandlade badskorna kom väl till pass.
Det var några moln på himlen, denna första baddag. Och ett badvatten som var badbart, men inte riktigt varmt. Så visst, vi badade. Åtminstone jag och busungen. Han mest. Maken hoppade över. Och jag snorklade. Jäklar vad mycket fisk.
Efter ett par lata timmar på stranden gick vi de 84 trappstegen upp till hotellet (och hittade samtidigt en genväg, där ingång via egen grind till vår lägenhet förkortade trappan med hela fem steg! Weee…) (På bilden ovan ser man vårt hotell uppifrån – om man fortsatte nästan lika många trappsteg till..)
Dusch och terrassmys och sedan var vi redo för första middagen i Krotaien.
Ingen av oss visste vad vi ville käka. Och ingen av oss visste vad vi förväntade oss för menyer heller.
Vi valde i alla fall att stanna på en mycket närliggande restaurang. En väldigt trevlig restaurangägare (?) lockade med god mat. Så trots att vi inte brukar gå på restauranger där man inte får ”fundera i fred” gick vi in. Han gjorde ett sympatiskt och icke påträngande intryck och lämnade oss själva när han talat om vad som fanns som ändå inte visades i menyn.
Och ja, det funkade på oss…
Maten sen då?
Busungen åt en vit grillad fiskfilé, John Doro, med pommes – Maken tog också en vit fisk, Bass, och han valde att käka den med vitlöksfräst mangold. Och själv nappade jag på erbjudandet om blåmusslor i vitt vint, tomatsås och vitlök med vitlöksbröd till. Så jäkla gott.
Prislappen slutade på 324 Kuna, vill jag minnas. Och detta motsvarar ca 380-390 spänn! Wow…. för rena rama lyxkäket.
Tog en tur efter strandpromenaden bort från vårt hotell medan kvällen blev sen. Busungen köpt Crepes med jordgubb, grädde och choklad. En stor sådan kostade 20 Kuna (ca 24:-)
Åter på hotellrummet insåg vi att det var lika kyligt som kvällen innan. Här behövde man inte svettas på nätterna. Kom dock på den briljanta iden att slå på luftkonditioneringen, men använda den som hemma – som luftvärmepump. Vi värmde upp rummen (för vi hade ju två, ett kök/busungesovrum samt ett sovrum åt oss, förutom toa/dusch såklart) och sov sen gott hela natten – utan att frysa.
Första dagen – Lördag – den stora resedagen, och dagen som höll på att sluta smärre kris!
Startade från Lilla Gula Huset just före nio på förmiddagen. Transporten skedde i VW Caddy med pappa som Chaufför. Mamma var också med eftersom dom passade på att uträtta lite ärenden när dom ändå fick sig en sväng till Luleå.
Vi var i god tid på Kallax och hann vänta i nästan en timme. Avfärd mot Stockholm ca 10 min före utsatt tid – 11.05.
På Arlanda hade vi gott om tid att hämta ut bagage och ta oss mot McDonalds för en lunch. Vi tog en rejäl sådan eftersom vi visste att vi skulle bli utan ”riktig” middag denna dag. Busungen tog en Chicken Wrap och tryckte även i sig en fyra Nuggets. Jag och Maken åt El Maco Grande och kompletterade med en packe Hot Wings. Vi lyxade även till oss med en starköl, som start på semestern. Sen blev det efterrätt: Kaffe och Glass.
När vi sedan tog oss ned från lunchserveringen hann vi bara ut genom hissdörrarna innan jag gjorde den fasansfulla upptäckten: Min handväska saknades!!!!
Fort, fort upp för trappan igen och mot bordet vi satt vid. Ingen väska. Jag högg tag i första bästa bordstorkare och frågade om dom sett någon väska. Svaret blev tyvärr negativt. Jag frågade då i kassadisken och hon jag frågade gick även in på kontoret och kollade. Nope. Ingen väska.
Jag var helt panikslagen: Ingen väska, ingen mobil, inget Visa-kort, inget körkort, inga P-piller. Gahhhh!!!!
Men mitt i all bedrövelse visade det sig att busungen var den enda som hade sinnesnärvaro att tänka klart. Han meddelade sin far att han minsann visste var väskan fanns, skyndade upp för trappan och gick raka vägen in på handikapptoan, som jag hade besökt just innan vi åkte hissen ned. Och orden som sedan hördes över hela restaurangen var dom bästa jag hört på länge:
Åh, älskade unge!!!! Vilken lättnad. Känslan var enorm. Trots att jag bara saknat väskan i max fem minuter hann jag ju liksom se alla problem som skulle uppstått. Nu slapp vi dom. Underbart.
Resten av Arlandavistelsen avlöpte utan problem. Vi växlade till oss Kuna, den Kroatiska valutan, och gick ganska tidigt till incheckning och sedan genom säkerhetskontrollen.
Väl inne bland gaterna kom vi på den briljanta iden att: –
– Kroatien är inte med i EU när vi åker. Alltså får vi köpa sprit på taxfree.
Vi plockade genast på oss två nyheter av Absolut för att frakta både till och tillbaka från Kroatien.
När vi bordade planet – i tid, trots att detta var ett Charterplan – låg taxfreevarorna vi förbeställt till nedresan på stolsätet (eftersom det gick att förbeställa ned, men inte hem, just pga EU-inträdet. Mascara, Nagellack (!) och mera sprit, 2 liter till.
Vi hade inte beställt någon svindyr Novair-middag utan vi hade istället tagit med oss fyra stycken Billys Pizzor. Dessa käkade vi på planet, kalla, men upptinade, tillsammans med lite chips och något gott att dricka. Mmmm…. lördagsmys på flyget.
Sen – en stund innan vi landade upplyste flygvärdinnorna om att detta var en av deras sista flighter till Kroatien som man kunde köpa taxfree på. Just det ja…. så vi skyndade att köpa två liter till. Sen kom jag på att – ops… man får visst bara föra in en liter sprit per person till icke-Eu-land. Hoppsan… Så vi tryckte ned fyra liter i busungens gosedjursväska och tog två liter i taxfreepåsen. Vilket visade sig fungera perfekt. Det var ingen koll alls i tullen. Det gick fint att smuggla in fyra liter sprit sådär bara… (och alla liter var för hemfärden.. snacka om klimat-osmart!)
När vi landat tog det nästan en timme innan alla fått sina bagage och hittat rätt bussar. Men 21:15 lämnade vi flygplatsen i Apollobuss 11 – mot Markaska rivieraran. En ganska skumpig färd som gjorde oss alla sömninga.
Efter bra precis två timmar var det vår tur att lämna bussen – men bara för att sätta oss i en minidito och åka ytterligare fem minuter. Sen var vi framme. Trodde vi. Det visade sig dock att har man bokat tvårumslägenhet i markplan hade man 84 branta trappsteg uppåt innan man var framme. 🙂
Vi var på hotellet ca klockan 23 på kvällen och ägnade sedan ungefär en timme åt att packa upp, sortera i skåpen samt duscha och göra oss redo för natten.
Vid halv ett sa vi godnatt – och insåg att det var jäkligt sköna sängar… men ack så kallt på hotellrummet.
Prickiga tår kan väl ingen motstå – eller?????
Så här såg tårna jag ut när vi åkte på semester. Bus valde färger…Sedan dess har dom hunnit vara både blåa och rosa… och nu bör jag göra nåt kul igen…
Men inte ikväll…
Här har varit en rätt hektisk dag… vi var hem en sväng – kolla posten, vattna blommor, hem med resväskor… typ. Men sen skulle vi handla, tanka, lite andra ärenden och så… tog typ hela halva dagen.
Men väl åter i Lilla Gula så blev det lite renfix i sängar och golv innan fläskkarrén åkte på grillen. Nu ser bus och maken film och jag är allt liiiite sugen på börja fippla med Kroatienbilderna
I’m alive – I’m back… det har några av er hunnit märka. På kommetarer ochpå gillade instragrambilder.. som en skugga i bakgrunden hittar jag nu så smått tillbaka till interntvärlden igen efter att har blivit avgiftad under två veckor i Kroatien. Vilket gick synnerligen smärtfritt. Det uppkopplade behovet var inte alls särskilt stort, visade det sig!
Har massor att blogga om…och många, många foton.
Men Kroatien kommer få vänta att bli bloggad om. För precis som tidigare år kommer jag lägga ut min resedagbok, dag för dag. Med bilder. Alltså måste jag hinna ta han om bilderna innan texten publiceras. Så Kroatien kommer – på sikt – i mindre doser.
Fram till dess blir det vanlig semesterbloggning. För nu är det semester på hemmaplan som gäller – eller i alla fall i Lilla Gula Huset.
Nu blir det snart godnatt.. vi har typ inte sovit i natt.. reste hem från Kroatien halv tio i går kväll och har sedan väntat på Arlanda mellan tolv i natt och åtta på morgonen… och om någon av er provat att sova sittande på en hård bänk på Arlanda så vet ni vad jag talar om….
Men likväl har jag hunnit ta hand om nästan all tvätt, packat upp allt samt klippt den helt horribelt långa gräsmattan. Men har man en svärmor som tar hand om både lunch och middag så hinner man en del trots att man är trött!
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni