Puh… sitter här med rätt möra ben.
För jag har precis avslutat duschen efter en rejäl joggingrunda. Det är ju nämligen så bra att så länge elljusspåret går att springa kan man ju enkelt förlänga rundan med bara med några kilometer åt gången – beroende på hur bra det går/hur lång tid man har på sig.
Jag har 1,65 km fram till spåret. Så tur och retur (vilket även det går genom skogen och därmed är perfekt löpväg) blir det 3,3 km. Spåret är sedan 2,7 km.
Så hinner/orkar/vill man springa bara ett varv får man alltså totalt ihop 6 km. Tar man sedan två så blir det 8,7 km. Och orkar man tre blir det härliga 11,4 km.
Spåret är jättefint. Vissa avskyr det på grund av de jobbiga backarna. Det finns en hiskeligt hemsk uppförsbacke. Och så finns det en överdjävlig dito (och så några vanliga uppförslut) En gräslig nedförsbacke ingår också, en sån där man får vara rädd att trilla på näsan i. Jag älskar spåret just på grund av backarna.
Och idag utmanade jag mig själv och tog spåret fyra varv. Det har jag aldrig gjort förr. Det blev alltså 14,1 km. Och det var onekligen skönt när jag avverkat den sista överdjävliga uppförsbacken och visste att nu var det ”bara” ca 3 km hem.
Bilden ovan ljuger förövrigt lite… jag behövde inte vara rädd att halka idag. Plusgrader och ganska blött i spåret gjorde att IceBugsen kunde stanna hemma i hyllan. Vanliga Asics funkade fint.
Så här säger ni