Den där snön som kom igår…. den fanns kvar i morse. Det hade faktiskt kommit ytterligare lite till…
Och inte hade den tinat tills efter lunch heller – då jag slutade jobbet. Så fram emot eftermiddagen fick jag ta ett beslut: Antingen jogga landsväg där det garanterat var plogat. Eller chansa på att fler än jag sökt sig till skogen trots att det snöat.
Och eftersom jag inte sprungit landsväg på typ ett halvår eller nåt (nja.. inte riktigt, men nästan) och verkligen älskar elljusspåret som ligger 1,6 km från mig så chansade jag.
Vägen till spåret var hyfsat upptrampat. Några som rastat sina hundar. Och ett hjulspår att springa i. Men det var löst och moddigt… jobbigt… Men värre blev det. För när jag kom fram till spåret insåg jag att ungefär två personer och en hund tagit sig runt i djupsnön. Det fanns med andra ord fotavtryck – men inget upptrampat spår.
Vända hem?
Nix. Jag trotsade. Och pulsade… Det var skitjobbigt. Har ni provat att jogga i djupsnö? Inte jag – förrän idag. Snön var 10-20 cm djup och jag prickade ju inte dom upptrampade fotspåren direkt…. Blött var det också.. gult vatten trängde upp under snön på sina ställen. Och om ni minns att jag skrivit att spåret har en hemsk uppförsbacke och en överdjävlig dito så kan jag upplysa er om att pulsa springandes uppför den överdjävliga är helt sjukt jobbigt.
Men likväl var det så kul så jag tog ett varv till. Och nu hade ju faktiskt tre personer tagit sig runt.
Andra gången jag passerade den överdjävliga uppförsbacken trodde jag att jag skulle få krypa till korset och gå sista biten. Helsike heller.. jag tjurade – och sprang.
Men 8,7 km pulsjogging tar på benkrafter. Jag var rejält trött i benen när jag kom hem. Och knappa 9 km tog faktiskt dryga timmen. Jag misstänker starkt träningsvärk i rumpan i morgon.
Så här säger ni