Idag kom den här ”snyggingen” på besök på min förskola: Häxan Laura
Hon hade kommit från sina häxpolare på väg mot Blåkulla och därmed ”nödlandat” in närheten av förskolan. Hennes mobil hade laddat ut och hon var tvungen låna telefonen på förskolan för att få kontakt med kompisarna.
När hon lokaliserat dom – och sig själv – gjorde dom upp att träffas om ungefär en halvtimme.
Och den halvtimmen nyttjade Laura till att sjunga påsksånger för (och med) barnen:
I ett jättstort påskägg hade hon figurer som symboliserade sångerna. Och så blev det även en liten påsksaga
Sist av allt bjöd hon barnen på godis i form av gröna små ägg: vindruvor!
– Hejdå barnen. GLAD PÅSK
Dom kände inte igen mig till utseendet. Men däremot är det ju svårt att förklä rösten när man sjunger. Och sen såg dom att Häxan Laura hade likadan färg på nagellacket som jag! Vilken slump va???
Så här säger ni