Om 45 minuter går starten får årets STRANDRUS. Jag är – precis som förra året – anmäld i 10 km. Maken och ungen ska gå hälften.
Tyvärr känner jag av ryggen. Det kom plötsligt, bara sådär, halv fyra i eftermiddags. Så nu har jag voltarengelat och tagit tablett och hoppas det går bra att springa ändå. För jag vill verkligen inte avbryta. Nej runt ska jag – och helst på en OK tid i alla fall.
I lurarna då?
Där väntar nyaste SABATON: Heroes.
Den släpptes i fredags så jag har inte hunnit lyssna in mig helt på den. Men jag vet att den är sjukt bra. Och tar jag löptakt efter trummorna så kommer jag antingen springa ruskig fort eller också inte alls orka runt. För här snackar vi TEMPO. (det var förövrigt deras förra skiva jag sprang så bra till förra året så jag hoppas Sabaton och jag jobbar bra ihop även iår!)
Så här säger ni