Nu ni – mina vänner – har den här bloggerskan börjat sin semester. 🙂
Vi har ÄNTLIGEN – och sent om sider – fått arbetskläder på mitt jobb.
En styck vinddress – jacka och byxa. Alltid nåt. 🙂 Jag skulle önska även byxor och t-shirt och nån munkjacka typ… .
Ovanstående tryck sitter i alla fall på nederkanten av jackan – baktill. Typ över rumpan. Och är orange – som Kalixlöjrom, ni vet!
Och eftersom nu all förskolepersonal har likadana kläder lät vi trycka upp våra namn på våra:
Och den där sommarvärmen som uteblivit – so far – har gjort att dessa vinddressar faktiskt har kommit till användning i sort sätt varje dag.
Men i morgon är sista dagen på ett tag som jag drar på mig min svarta jacka.
För sen är det semester…
Resväskorna är packade. Handbagaget återstår. Och så har vi lite pyssel med räkningar och sånt kvar.
Men i morgon kväll – då blir det räkor, kräftor och bubbel. SEMESTER
Jaha då sparkar jag väl igång näst sista arbetsdagen. Fy sjutton vad tungt det går nu…
Trött – tröttare – tröttast... så känns det nu.
Och första lediga dagen får vi sedan börjar med att kliva upp extra tidigt… gäsp… men nu är det som det är. 🙂
Två dagar kvar till den efterlängtade semestern. Och massor att fixa på kvällarna.
Men bästa sättet mot stress och begynnande huvudvärk är att ta sig ut i spåret. Så jag lämnade resväskorna och dammsugaren och tog en löprunda på 11,4 km. Huvudvärken försvann och sen orkade jag städa toan.
Jag hade sån tur att ljudboken tog slut precis också. Bra – för när jag börjar semestern brukar det bli betydligt mindre med joggandet. Jag och maken promenerar ju istället. Och då behöver man ingen ljudbok.
Annars var juni en bra joggingmånad. Kom upp i dryga 80 km. Härligt. Då kan man ha löparsemester ett tag och komma igen med ny energi när det drar i hop sig till jobb igen (om jag inte smiter ut nån sväng emellanåt i Lilla Gula Huset, förstås)
Vi har aldrig förr sett en sådan vacker regnbåge som när vi körde hem från Lilla Gula Huset i söndags. Den var helt fantastisk. Färgerna liksom sprakade på himlen. När vi passerade där själva regnbågen faktiskt började körde vi på sidan och och sedan under färgspektrat. Helt sjukt. Så nu har jag sett hur det ser ut där regnbågen tar mark.
Fast någon kista med guld fann vi inte. 🙁
Och tyvärr satt jag ju i bilen så jag kunde bara slänga upp mobilen och hoppas på att någon bild blev hyfsat skarp trots 110 km i timmen. Och så började det regna, såklart. Så maken fick slå av torkarbladen för att jag skulle kunna fota.
Och det blev väl ok i alla fall. Färgmässigt stämmer det. Dock fanns ingen bild där man ser regbågen ta mark. Och skrärpan lämnar ju också en del att önska…
TRE arbetsdagar kvar. Och vi längtar efter vår unge.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni