Jaha…
I går var jag första svängen efter långloppet i söndags. Det kändes hur bra som helst. Dock var ena knät ont i nedförsbackar. Men inte annars…
Väl hemma fortsatte jag städa och sen åt vi middag.
Därefter fick jag jätteont i höger knä. Jag kunder omöjligt gå ned för en trappa. Det gick bara inte. Dock tog vi en promenad. Det gick bra – det kändes, men funkade. Dock blev det sämre och sämre vad kvällen led.
Fram med voltaren och knäskydd.
Och lite googlande. Läste på forum, läste fakta och jämförde ömma punkter med andras… och snabbt hade jag hittat felet.
Jag är tämligen säker på min sak;
Löparknä drabbar oftast långdistanslöpare, därav namnet, men kan även drabba cyklister, skidåkare och tyngdlyftare. Problemen uppstår på grund av att senan som går längs utsidan av låret, iliotibialbandet, orsakar friktion och inflammation i en bursa (slemsäck) på utsidan av knät, över lårbenets epikondyl. Särskilt vid löpning i nedförslut och vid fristilsskidåkning är skaderisken stor. Löparknä upplevs oftast som en skärande smärta på knäts utsida.
För att bli av med problemen räcker det ofta att träna lättare, alternativt byta träningsform och kombinera detta med stretching och eventuellt något antiinflammatoriskt läkemedel.
Saxat från Wikipedia
Så den planerade 6km-rundan nu i morse har fått utebli. 🙁 Istället har jag roat mig med att stretcha – vilket tydligen är suveränt mot just Löparknä
Och dröm om min förvåning då smärtan försvann direkt jag stretchat mig genom programmet (ja inte den sista punkten – äger inget gummiband). Den är dock tillbaka ganska på en gång, nu när jag satt mig i soffan, vid laptopen – knät gillade inte att bli böjd i sittande ställning.
Det blir voltaren och knäskydd idag med.
Och innan jag sticker på jobbet ska jag kyla knät – det ska visst också vara bra.
Så här säger ni