gips

Sunderbyn i dag. Vi fick stiga upp i ottan för att hinna dit. Vi åkte ju buss. Dels för att då ersätter landstinget HELA kostnaden. Och dessutom för att maken har bilen på sitt jobb.

Röntgen visade att det såg EXAKT ut som för en vecka sedan. Vilket tydligen var bra. Mindre bra var att det innebar gips i sådär ca tre veckor till. Det hade vi INTE räknat med. 🙁

Tur i oturen var i alla fall att det gamla gipset var AV – och därför fick han ett nytt. Ett något mindre, tunnare, smidigare. Och jag tror tummen är mer framme. Dessutom fick han nu blått utanpå.

En mycket arg och besviken unge var ändå nöjd över att få tvätta av handen/armen – och det gjorde han ordentligt. Och när den värsta besvikelsen lagt sig kom han fram till att det blir nog rätt bra, trots allt.

Han har nu STRÄNGA order om att inte ALLS böja handen i ett dygn – medans gipset stelnar.

När röntgen, läkarbesök och omgipsning var gjord var det tid för en tröstande lunch: Thai, såklart. Och sen raceade vi genom några butiker för att hinna shoppa lite innan vi tog första bästa buss hem igen.

Och kanske just för att vi bara ville hem, så fort som möjligt, så hittade vi allt vi behövde – och lite till. Men dessa två senaste shoppingdagar har blivit lite ojämt fördelade. Första bilden är Ungens (och här saknas kontorsstolen från igår)

shopping1

 

 

Och den här bilden är min:

shopping2

 

(ok här saknas sängben, sängkappa, omslagspapper, massor med ljus, vispskål, och säkert nåt mer, från IKEA igår)

Jäkla unge till att växa ur sina kläder…164 på alla kläder och 42 i skor är det som gäller nu.  Tur jag redan har shoppat vinterjacka och täckisar. Så det behövs BARA vinterskor närmare jul. Fram tills dess kommer dom fodrade vi köpte igår klara sig.

Väl hemma – just före halv fyra –  tog ungen tag i matten han missade i dag. Och jag slängde mig ut i löparspåret. 8,7 km och nu känner jag inte av mitt knä alls – inte ens i nedförsbackar.