Igår och idag har vi haft jättevackert höstväder. Sol (och kallt.) Men nu – lagom tills jag kommit hem för dagen – har det dragit ihop och blivit grått. Ser ut som det kommer börja regna (snöa?) snart. Det är bara 2-3 grader ”varmt” så det kändes lite ruggigt att cykla hem.
Men jag ska ändå ta mig ut en joggingsväng, tänkte jag.
Jag har varit så sjukt trött sista dagarna. Helt knäckt, liksom. Tänkte att det beror på en kommande/vilande förkylning, eftersom jag hostar och är hes. Och lite på grund av detta har jag inte joggat en enda gång förra veckan (eller hittills den här). Men då satte min kollega diagnosen: Endorfinbrist.
Ja, men såklart. Är man van att få sina kickar flera gånger i veckan och man plötsligt haft en två veckors paus… då märks ju det…
Så nu – trots hosta – ska jag ta mig ut och fylla på endorfinförrådet. Jag behöver ju inte tokspringa. Kan ju jogga lite lugnt och inte rycka uppför, som jag brukar. (Och nöja mig med 6 km så får jag känna hur kroppen reagerar på det… )
Så här säger ni