Söndagen började varmt. Lite mulet. Men varmt. Och solen gjorde sina försök.
Kaffe i nattlinnet på altanen till denna sommarvy:
Dammsög och gjorde oss klara för en förmiddagaprommis.
Men så. Pang! Plötsligt, på andra trappsteget i trappan ned i källaren, small det till i vaden. Det kändes som om någon klippte av den.
Blev helt kallsvettig av att förflytta mig dit jag skulle. Promenaden ställdes in och jag hamnade i soffan med benet i högläge och vaden på is (Och Stranger Things på Netflix)
Kunde inte vicka på foten eller stödja på benet.
Efter lunch och ytterligare stund i soffan (nu till filmen Peppermint) kunde jag vicka lite på foten. Och linka runt.
Åkte hemåt efter att vi konstaterat att potatisen och sockerärtorns nu har tittat upp.
Här hemma hållet jag mig i stillhet. Och ska jag förflytta mig går det sakta. Får inte lägga tyngd på tårna eller böja foten så vaden sträcks.
Blev mera tittning (Stranger Things) och balkonghäng.
Håller tummarna för snabb återhämtning i natt. Kommer bli galet svårt både att ta sig till jobbet samt att arbeta annars….
Så här säger ni