Mörkt. Mörkare... Och ändå inte mörkast. För mörkare ska det bli.

Men som synes syns jag i mörkret i alla fall. Rejält reflexad och med pannlampa på eftermiddagens så efterlängtad joggingtur. Äntligen är jag och halsen kompisar. Så sjukt länge det höll i sig.

Men nu så. Och vilken tur jag gjort annat dessa veckor. Yoga. Promenader. Lite styrka. Tabata. För det gick lika bra som vanligt. Trots dubbskor.