Ja ni kan läsa texten ovan…
Mitt i höststädningen ringde det… och pang bom var jag på språng. Tur ungen har en löpare till morsa.. Och just då – i nedförsbacke och trots asfaltslöpning – så hade jag inte det minsta ont i mitt knä.. bara i mitt hjärta.
Och när jag var sprungit en kilometer – på garanterat personbästa – får jag se en ynk i famnen på en snäll kvinna.… åhhhh…
Vi hade kunnat gå hem och hämta bilen. Vi hade kunnat vänta på att maken kom med bilen. JAG hade kunnat ta bilen ned till folkets hus själv… men saken är den att från det han ringde tills jag stod vid hans sida gick det typ 3-4 minuter… på den tiden hade jag ALDRIG hunnit få ut bilen ur garaget och kört runt i samhället…
Sen visade det sig att kvinnan som tagit hand om min unge var på väg åt samma håll som akuten ligger.. så hon körde oss dit. Nio minuter efter att ungen lånat telefonen och ringt ”checkade vi in” på Akutmottagningen.
Fyra timmar senare – drygt – var vi hemma.
Jösses så hungriga vi hann bli…
Alla restauranger hann stänga.. och att laga middag kändes inte direkt aktuellt den tiden. Men som tur är fanns det Billys Pizza i frysen.
Aldrig har väl några fryspizzor smakat bättre.
Nu ligger ungen – med ett par panodil i magen – och i hoppas han får sova lugnt. För ont har han haft. RIKTIGT ont (och här pratar vi om ett barn som ALDRIG klagar i onödan). Men värktabletterna han fick på Akuten var synnerligen effektiva. Hoppas dom vi hade hemma funkar lika bra inför natten.
Och städningen av min klädkammare och tvättstugans alla handdukar och dylikt får återupptas en annan dag… För det blir inte alltid som planerat.
4 timmar är ingenting… Här är det snarare minimum 12 timmar på akuten. Fast mig brukar de skicka in förre alla andra men det har ju sina förklarliga skäl.
Stackarn!!!! Tur att det gick bra å som sagt att du är en löpsnabb mamma som snabbt kom till undsättning! KRAMAR I MASSOR
Men stackars!!! Hur har han det idag då?
Tur att det finns underbara människor. Fint av kvinnan att stanna med honom tills du kom, och att köra er till sjukan <3
lillskrot!!
Aj då! En till otäck vurpa.
Hur länge ska han vara gipsad? Tur i oturen att värmen och de aktiviteter som hör sommaren till är över.
Hälsa honom så gott från oss!!!
Min cyklade omkull för snart två år sen och bröt armen hon också.
Det går att leva med och det är tur de kan laga kroppar på sjukhusen. Men det skär i hjärtat på en mamma när man inget kan göra annat än trösta.
Hoppas nu knät håller.
/P
Stackars pöjk!
Nej vilken otur. Det är så drygt att sitta på akuten speciellt när man inte vet hur länge man måste sitta där, tur man får hjälp i alla fall
Åh, stackars Johnny och stackars er alla. Vilken chock! Hoppas att återhämtningen går bra och att han inte har så ont. Tur att det inte var jag som skulle springa, då hade det tagit minst den dubbla tiden. 😉