Så var det dags för det riktiga avslutet. 13.00 var cermonin i Silva kapell.
Och det var såååå fint. Prästen pratade så personligt om LM, den unga pianisten var superduktig (vi hade valt Memory som inledningsmelodi, sen tre av dom vanligaste begravningspsalmerna och så My Heart Will Go On som avslutning) och alla blommor var fantastiska.
Många näsdukar förbrukades och än fler tårar trillade…
Sen drog vi till Lilla Gula Huset. Vi hann med en kopp kaffe innan vi invaderades. 🙂
Därpå blev det surr, kik i gamla fotoalbum och ett och annat glas – då ”baren” öppnade.
Middag sen på Roady. Skitgott. Alla hade valt vad dom önskade. Jag och maken åt lammfile.
Tanken var sen att vi skulle skicka upp Thailändska lyktor – men det blåste för mycket. Det blev istället att sikta in sig på kaffe och tårta i Gula Huset. Och glass med hjortronsylt.
Än senare vickning
Vid tolvtiden var det bara vi och tre nattgäster kvar. Övriga 11 hade åkt mot sina sovställen (hemma eller inkvarterade nånstans)
Jag, maken och två av övernattarna satt uppe till halv två… men sen blev det godnatt för övriga utom mig. Jag bloggar ju istället.
🙂
Nu är det här gjort och det blev faktiskt riktigt, riktigt bra. Vi tror nog att LM hade varit nöjd.
Det blev var en jättefin avskedscermoni om än det var sorgligt och jag tror också att faster hade varit nöjd.
Vickningen var gudomlig ☺
Vilket fint avslut. Något att bära med sig i minnesbanken som ett fint minne.
/P
Det lät som ett perfekt avslut även om begravningar aldrig är kul !!
Jobbigt med begravningar, men denna lär bli ett fint minne.
Man blir tung i sinnet efter en begravning och jag tycker att ni fick till ett fint avslut på dagen med att få samlas i timmar, äta gott och umgås. Man har liksom behov av att få prata eller bara lyssna.
Kram kram