Vi har under julledigheten plöjt igenom TV-serien Törnfåglarna igen. Den med Chamberlain från 1983.
Och den var lika bra som jag minns den när jag såg den på TV som liten. Blev lite sugen på läsa boken. Kommer inte ihåg om jag läste boken eller om jag bara såg serien när det begav sig.
Tänk så bortkastat liv dom fick, båda två. Både Ralph och Maggie. Helt otroligt att man kan snöa in på nåt sådär. Den ena viga sitt liv åt kyrkan (fast det mest såg ut som att han gick runt och pratade med sina kollegor) och den andra med att tråna efter en man hon inte kunde få. Jösses. Kvinnan borde gett sig ut på dans lite oftare så kanske hon hittat någon annan än skitstöveln hon faktiskt gifte sig med.
Men bra är det… Och välgjort
Och som maken sa när vi väl var genom alla långa fyra delar
– Det måste vara väldigt dammigt i vardagsrummet. Man blir så snuvig när man sett film!
Haha.. kunde inte annat än hålla med!
Lämna ett svar