Idag har jag hängt på mig mitt Luciasmycke. Ett mycket vackert tennhänge som jag förärades med för 15 år sedan efter en mycket minnesvärd november och december.
För så här såg det nämligen ut inför Lucia 1994. Det är alltså 15 år sen. Jag var var med i uttagningen/omröstningen till Norrbottens Lucia – ett arrangemang som Tidningen Norrbottens Kuriren har haft sedan 1944. Jag blev naturligvis inte Lucia, men strunt samma…. Jag fick ju bli tärna!
Detta innebar en otroligt fullspäckad Oktober/November månad och en väldigt rolig December. November gick åt till att åka runt på olika marknader, mässor, affärer, företag etc, etc för att ”visa upp oss”, sjunga, prata, fiska röster och framförallt samla in pengar till Cancerfonden, via Lions. Sen gick december åt till att träna luciatåg för att det sedan dagen före lucia kulmnierade i kröning i Luleå Domkyrka. Det var då vi fick våra Luciasmycken.
Själva luciadagen väcktes vi 4:30 för att sedan lussa hela dagen från 5:20 till sista framträdandet vid 23 på kvällen. Vi besökte lasarett, militärförband, företag, affärer, shoppingcenter, radio, krogar och restauranger och till och med Isbrytaren Frej.Vi bjöds på mat, fika, presenter, champagne, godis och allt möjligt gott när vi drog fram.
Allra roligast var att sjunga för gamla på ålderdomshem. Dom började gråta. Och när vi lussade för fullsatt matsal på ING3 ställde sig alla 700 lumparkillar upp och sjöng med i Stilla Natt. Det var mäktigt. Och på lassat fick vi en av svängarna lussa för dom som låg kvar med alldeles för tidigt födda barn… dom var så små, så små…
Första bilden ovan är den som var på affischen och i tidningarna som presenterade de tio kandidaterna man kunde rösta på. Jag hade nummer åtta.
Andra bilden är delar av reportaget i Kuriren där alla kandidater presenterades, en per dag. Mig träffade dom under pågående praktik. Jag pluggade till Förskollärare då.
Tredje bilden är från tidningen dagen efter Lucia. Just här är vi på BB och lussar för nyfödda bebisar och deras föräldrar. Här ser man även den vackra tjej som blev Lucia. Lina heter hon och hon var sååå fin som Lucia.
Sista bilden är också en av bilderna som var i tidningen efter Luciadagen. Här har tidingsfotografen lyckats fånga mig precis när jag kliver på en vass sten. Vi hade nämligen inga skor på oss utan tassade runt hela dagen i vita sockeplast.
yes – nu är jag tillbaka! 😉
åh, vilket kul minne! så roligt att lussa för så många olika typer av människor också och se att alla blir lika glada av det!
Vad fin du var… du har ju inte åldrats en dag!
🙂
Vad roligt och vilket fint minne! 🙂 Du är verkligen dig lik måste jag säga.
Och svar från mig: Det fungerar alldeles utmärkt med iPod och PC numera. Jag äger ingen Mac.
Trevlig helg! 🙂
Åh, vad roligt att ha fått vara med om något sådant… 😆
Guuu så söt du var, redan då!