Jätteduktiga sexåringar bjöd stolta föräldrar på ett fint luciatåg nu ikväll.
Min modiga busunge tordes dessutom ställa sig och sjunga min nya julsång tillsammans med mig – inför alla klasskamrater, föräldrar och syskon. Visserligen tittade han mest på mig och/eller ned i golvet. Och pipan var inte heller av den starkaste sorten – men han sjöng. Och han vågade.
Vid tillfälle ska vi spela in den så även ni får höra.
Jaaaa hälsa bus att det vore coolt
Ja, jag vill också gärna höra! Men jag förstår om du inte hinner, du verkar ju alltid ha 100 saker på gång. 😉