Fortfarande hes.

Alltså.. dom som läste min blogg vet att jag skrivit om att jag varit hes…

Jag har nu varit hes till och från i över en månad.. nästan en och en halv. Och det går inte över. Det är inte så att jag inte kan prata. Mer att det kraxar lite och att man måste känna mig för att höra att jag inte låter riktigt som vanligt. Men mest hör man det när jag sjunger  (och apar mig – dvs spelar olika roller på samlingarna för barnen eller läser sagor med olika karaktärers röster för jobbarnen eller lill-bus) Jag klarar inte av att komma upp i dom höga tonerna ordentligt. Och jag blir extra hes när jag läst om Nalle Puh för lill-bus. Det är ansträngande att prata som Nasse i ett eller två kapitel…

Men lite underligt är det. Varför går det inte över?

Det är nästan så att jag funderar på om jag måste sluta sjunga. Jag sjunger mycket. Det är jag som har hand om sjungandet på jobbet. Och sen sjunger jag och lill-bus mycket. Och förutom det sjunger jag mest hela tiden ändå.. och dessutom pratar jag non-stop. Jag är liksom aldrig tyst. Folk skulle tro att jag var allvarlig sjuk om jag var tyst mer än några minuter åt gången…

Hur i hela friden ska jag då bli av med min heshet. Och jag kan ju för sjutton inte jobba om jag inte kan prata. Jag menar hur fixar man en vardag med 18 ungar som ska vägledas, tillrättavisas, uppmuntras, tröstas, utbildas, diskuteras med och så vidare utan att få prata!!!! Det går ju bara inte..

Och till på köpet vill mina kollegor att vi ska börja träna till lucia till veckan..

– Krax, säger jag bara.

Börjar bli lite rädd att jag håller på förstöra min röst i och med att jag forstätter sjunga höga toner trots att jag inte klarar dom… 🙁