Min nyblivna fyraåring brukar uppföra sig mycket bra i trafiken. Därför fick vi verkligen hjärtat i halsgropen i lördags mitt på dagen då ungen sprang rätt ut i gatan, framför en bil. Som tur var hann föraren trycka på bromsen. Så hastigt att motorn stannade där mitt på gatan. Folk som såg honom höll nästan på svimma. Anledningen var att jag hade gått över gatan, medan lill-bus och hans far grävde djupt i lördagsgodispåsen. Sen fick han syn på mig och stack över – bara sådär. Trots att han hade sin far på samma sida. Han kikade visserligen åt ena hållet och avvaktade för en bil från höger. Men den från vänster såg han inte utan sprang rätt framför den. Det var ungefär en halvmeter – absolut max en meter – till godo. Puh.. tur det gick bra. Föraren i bilen vevade ned rutan och ropade nåt om att det var tur, det där!

Sen idag gör ungen om nästan samma sak – dock utan bilar inblandade. Denna gång cyklade han rakt över gatan för att kika på en vattenpöl. Inga bilar i sikte, men han fick sig en utskällning och fick leda cykeln över till rätt sida av vägen. För att i nästa sekund cykla ut mitt på vägen -IGEN. Snacka om att vi höll på få spunk, eller nåt!

Så fick han cykeln konfiskerad. Cykelturen till älven blev inställd och jag bar cykeln tillbaka till gå-och cykelvägen. Med en arg och skrikande unge i hasorna… Mäkta inpopulär morsa. Men förhoppningsvis lärde han sig nåt.