Jag vet att jag är lite (mycket?) speciell! För hur många ”nästan 40-åringar” (hjälp hur lät det där nu då?) sparar på: VooDolls.
Nu är det iof bara den nedersta som är en ”äkta” VooDolls. Den är dessutom min första. Och den hänger som maskot på min svarta gitarr. Dom övriga 13 är billigare kopior. Men lika charmiga för det. Tycker jag.
(Förövrigt är denna bild inte aktuell längre. Den är fotad i söndags och idag, onsdag, har jag köpt en till. Det blev en liten VooDollsGirl med gula flätor.)
va söta de är,min stora dotter har en sån den med rosa huvud å turkos kropp tror jag det är, må gott
Dom är riktigt fina !Kram
Härligt med folk som är lite tokiga tycker jag! 😉 Faktum är att jag också skulle kunna tänka mig samla på såna, de är verkligen coola.
Hahah jag tycker nog att dina ”dockor” är barnsligare. och minst lika underbara.