Nä, nu känns det som om jag inte orkar mer.
Seg måndag. Usch. Trots morgontabata med Sjuttonåringen. Trots sol och shortsväder. Trots gomiddag på balkongen. Och trots skön kvällsprommis.
Nu vill jag inte mer, helt enkelt.
4 jäkla supermegajättetråkiga dagar kvar. Typ.
Eller också går dom lättplätt.
Vi får välan vänta och se…
Lämna ett svar