Idag tog jag en riktigt gammal klassisk visa och sjöng som en saga åt barnen på samlingen efter lunch. Den gamla sången om Josefin med symaskinen… Ni vet…
Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin, fin, fin, Jose, Jose, Josefin.
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin, symaskin, skin, skin, syma, ma,ma,ma, maskin…
Och till den hade jag fixat bilder (som jag laminerat) på hela storyn. En Josefin, en symaskin, Hennes fästman, farmor, skutan, brevet och så vidare… Blev som en saga, fast med sång då.
Väldigt enkelt, och mycket uppskattad.
Dom ville omedelbums höra den igen och så kunde dom inte för allt i världen förstå varför Jonatan kastade självaste Josefin i vattnet när båten gått på grund. Och det var ju en helt klart berättigad fråga. Och sen var dom ytterst fundersamma över det där med att hon satt på havets botten och sydde..Sen hörde jag hur dom gick och nynnade på sången senare under dagen… Haha.. det är lätt att underhålla barn.. ibland!
Jag minns att jag tyckte den var fruktansvärd som liten… Jonaten var en mördare i mina öron.
Men åååå – jag älskade den sången. Måste sjunga den för mina barn idag =) Tack för tipset. Asså du är ju drömmen att ha som ”dagsifröken”. Kan du inte flytta hit och börja jobba på mina barns dagis *S* ?? HA en alldeles underbar dag. KRAM från Maria
Nätr man börjar analysera vissa barnvisetexter kan man bli… fundersam. Precis som gamla sagor kan dom vara rejält grymma ibland.
Roligt att det blev så uppskattat o visst är den lätt att börja nynna till.
Hejsan! Allt är bra idag hoppas vi…
Nu har vi satt igång ”GREGORIUS BLOGGTOPP” och eftersom din blogg var bland Topp20 i SYTYCB, så är du automatiskt med i första veckans omröstning. Kom och kika 🙂
/GG