Äntligen

Först blev jag hes – eller nästan helt utan röst om man ska vara petig – då  kändes det dumt att jogga.
Sen blev jag hostig – onekligen väldigt dumt att träna då också.
Och så fortsatte jag hosta – fast bara på nätterna. Så pass att jag knappt sov – och helt uteslutet att ta på sig joggingskorna för en sväng.

Men igår – på dagen tre veckor sen sist – kunde jag springa iväg. Tog det lite lugnt för att kolla formen.

Och: Ingen hosta, inget flämtande. Och faktiskt en helt OK tid på min halvmil. Några gånger till så är jag väl tillbaka där jag brukar vara.

Dessutom fick jag inviga mitt nya armband till min iPod nano touch 6G. Jag kunde jogga med den på vänster överarm. Helt suveränt bra.

Tyvärr var det hanskar och mössa på som gällde. Nåja… det blir väl bättre.

Håll nu tummarna att jag inte får tillbaka hostan i och med att jag gav mig ut igår. Jag fick då ialla fall sova utan hosta så…