Jag är väldigt sen med att rädda upp fjolårets pelargonier ur den svala mörka matkällaren. Men jag har liksom glömt bort, och glömt bort. Varje helg – när jag ser hur fint svärmors pelargonier vuxit – tänker jag att NU ska jag plocka upp våra. Men sen är den tanken som bortblåst och inte förrän helgen efter kommer jag ihåg att jag tänkt ta upp dom i ljuset och värmen igen.
Men igår kom vi oss äntligen för att plocka fram dom. Bedrövliga ser dom ut. Men flera verkar ändå vara till liv – åtminstone om man tittar noga…Men ibland blir dom ju nästan chockade av att komma fram och visar sig dö i alla fall… Nåja… då får jag väl köpa nya.
Jag har i alla fall plockat upp sju torra, ledsna och sovande blommor. Undra hur många som visar sig leva om nån vecka? Den översta är många år gammal. Den brukar klara sig… Hoppas de lite yngre gör det också!
Imponerande i alla fall att du försöker, jag mördar ju blommor på löpande band så jag försöker mig inte ens på Pelargoner eller att övervinttra några andra blommor heller för den delen.
Hopplös är vad jag är… när det gäller blommor. Jag ska nog aldrig söka jobb i blomsteraffär i alla fall. Då är jag snabbt arbetslös är jag rädd.
Jag har en som inte ser något vidare ut. Tur är väl att det går att fixa nya rätt lätt. Blommor som bor hos mig har en tuff tillvaro. När min granne kommer springer hon runt och vattnar mina blommor och utbrister då och då .. men ewa då…Vilket jag svarar – ge f-n i mina blommor.
Lite kul är det. dina pellisar såg då rätt bra ut så det kommer nog att gå bra.
kram ewa