Handjagaren och fulskorna. Årspremiär.
En av mina favvosysslor – faktiskt. Jag älskar att klippa gräs. Allra helst i shorts och bikinitop (stackars grannar). Men träningsklädd efter en 7,5 km:s runda funkar också (premiär för Lilla Gula Huset rundan i skogen. Nääästan torrt).
17 grader varmt. Men blåsigt. Och solen gick och gömde sig för ett tag sen.
Snart anländer maken och svärmor. Vi ska grilla och jag är grymt hungrig.
Jag stack ut för veckans första joggingkilometer direkt efter jobbet. Det hade precis slutat regna…
Men när jag avverkat typ en fjärdedel började det om… rejält.
När jag kom hem efter 8,7 avverkade blöta kilometer var jag dyngsur. Genomvåt… ända in till bh:n.
Men vad värre var… min träningskompis – min I-pod nano touch – hade nästan drunknat.
Den lät… men skärmen var helt vit. 🙁
Så hemma gjorde jag en inpackning med silicakulor
…och sen fick den parkera på elementet (som jag drog upp värmen på)
Och… puh… några timmar senare funkade skärmen igen.
Idag var det dags att ta sig genom 10 km löpning – årets STRANDRUS gick av stapeln. I 6 grader och ett regn som slutade bra precis lagom till starten klockan 19.
Jag hade ju funderat och tänkt… velat… skulle jag springa eller inte? Och OM jag skulle springa – skulle jag göra det på tid (och i sånt fall utan att göra bort mig totalt)? Anledningen till tvekan var ju att jag varit sjuk helgen som gick. Så orken var väl ännu inte den bästa.
Jag valde i alla fall 10 km på tid. (och fick startnummer 45!!)
Skitnervös var jag. Och det var befogad nervositet.
För visst tusan kände jag av att jag varit sjuk. Det var som om jag bara kunde andas till hälften. Halva andetag liksom. Jättejobbigt.
Så på ren tjurighet (och utan att riktigt ta tempot ur musiken) tog jag mig runt på en flera minuter sämre tid än i fjol. Årets tid klockades till 53:37, och det var jag ju inte alls särskilt nöjd med. 🙁
Men men… jag kom inte sist i alla fall. Det var 240 föranmälda – och säkert tillkom rätt flera vid start. Men bara 51 av dessa ”vågade” springa på tid.
Fast väl i mål insåg jag att i år lottades ALLA vinster, blandat från både motion och tidtagning. Alltså har man ingen större vinstchans alls om man springer på tid. Inte ens om man – mot förmodan – skulle vinna. Så därför tänker jag springa efter egen klocka nästa år. Så slipper jag våndas över att kanske hamna sist på resultattlistan.
Men nu är det gjort.
(Maken och ungen gick en halvmil på okänd tid. Inte heller dom vann något på lotten av startnumret. 🙁 )
Det är gott om vatten just nu.
Så här såg det ut när jag och maken skulle ta en promenad längs med Töre Älv i går, Söndag. Vägen bara försvann – ned i djupet.
Blev vackert att vända om (och den andra delen av Strandpromenaden har dom grävt av eftersom vägarna ska göras om i sommar. Hm… vi fick hålla oss till landsvägen, helt enkelt. )
Idag blev en strålande dag. Ganska varm. Gissar på 13-15 grader i alla fall. Och sooool. Så det var riktigt, riktigt skönt.
Efter mycket velande har vi idag – i sista sekund – anmält oss till Strandruset. Jag har tvekat över längd samt om jag ska köra med eller utan tidtagning, pga min feber och halsont jag dragits med under helgen.
Nu är halsontet borta (bara lite hosta/heshet kvar) och jag hoppas att det inte återvänder innan Onsdag. Så det blir milen, på tid (och så skyller jag varje minuts försämring från tidigare år på just avslutade förkylningen! Smart va!)
Maken och ungen tar halvmilen i motionstakt.
Hoppas såklart på finväder. Lär väl inte bli som i fjol – då kunde vi köra i shorts. Se nedan.
En av mina knepigaste och mest fullspäckade atbetsveckor är slut…
Det jag har hunnit med inom arbetet är: vanligt jobb – resa – hotellvistelse – konferens – skolmöte – arbetsplatsträff – teater och lönesamtal.
Inte undra på att jag somnat ovaggad senaste kvällarna.
Igår var första (och enda) eftermiddagen jag hade tid för träning… som jag längtat. Solen gassade och vinden ven. Valde rätt riktning och matade mig genom 10,3 km vårjogging.
Nu har vi landat i Lilla Gula. Blev lyxhämtmat och sen soffhäng.
Ser fram emot en lååång natt. Dock blir det nog ingen skidåkning. Maken glömde sin utrustning på jobbet och då orkade inte ungen ta med sina 🙁
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni