Kategori: Jogging (Sida 50 av 59)

Jaha…

I går var jag första svängen efter långloppet i söndags. Det kändes hur bra som helst. Dock var ena knät ont i nedförsbackar. Men inte annars…

Väl hemma fortsatte jag städa och sen åt vi middag.

Därefter fick jag jätteont i höger knä. Jag kunder omöjligt gå ned för en trappa. Det gick bara inte. Dock tog vi en promenad. Det gick bra – det kändes, men funkade. Dock blev det sämre och sämre vad kvällen led.

Fram med voltaren och knäskydd.

Och lite googlande. Läste på forum, läste fakta och jämförde ömma punkter med andras… och snabbt hade jag hittat felet.

Jag är tämligen säker på min sak;

Löparknä drabbar oftast långdistanslöpare, därav namnet, men kan även drabba cyklister, skidåkare och tyngdlyftare. Problemen uppstår på grund av att senan som går längs utsidan av låret, iliotibialbandet, orsakar friktion och inflammation i en bursa (slemsäck) på utsidan av knät, över lårbenets epikondyl. Särskilt vid löpning i nedförslut och vid fristilsskidåkning är skaderisken stor. Löparknä upplevs oftast som en skärande smärta på knäts utsida.

För att bli av med problemen räcker det ofta att träna lättare, alternativt byta träningsform och kombinera detta med stretching och eventuellt något antiinflammatoriskt läkemedel.

Saxat från Wikipedia

Så den planerade 6km-rundan nu i morse har fått utebli. 🙁 Istället har jag roat mig med att stretcha – vilket tydligen är suveränt mot just Löparknä

http://www.runnersworld.com/injury-treatment/stretching-and-strengthening-exercises-iliotibial-band-syndrome

Och dröm om min förvåning då smärtan försvann direkt jag stretchat mig genom programmet (ja inte den sista punkten – äger inget gummiband). Den är dock tillbaka ganska på en gång, nu när jag satt mig i soffan, vid laptopen – knät gillade inte att bli böjd i sittande ställning.

Det blir voltaren och knäskydd idag med.

Och innan jag sticker på jobbet ska jag kyla knät – det ska visst också vara bra.

Hoppas hoppas hoppas det här inte hunnit så långt, och att det går snabbt över. Jag kommer bli tokig om jag inte kan springa… jag behöver inte springa långt, men åtminstone 5 km per gång…

Snart har en jobbig vecka flugit förbi…. skönt. Det har börjat rätt körigt på jobbet så här i höst. Hoppas det blir lugnare allt eftersom terminen lider.

Har precis svettat bort dagens jobb i alla fall. Första svängen sen min lång-dito i söndags. Den här gången lite mer ”normal” längd – 8,7 km. Och med mig hade jag mina nya Urbanears och HammerFall. Helt klart en trevlig upplevelse. Lurarna satt jättebra. Dom är lätta, glider inte och ljudet var riktigt trevligt – långt mycket bättre än mina vanliga sport-in-ear. HammerFall kom liksom lite mer till sin rätt i dom här korallfärgade  lurarna.

Nu ska jag passa på att dammsuga och dammtorka när jag ändå är svettig. Lika bra att göra undan sånt innan man skuttar in i duschen.

Bilden då?  – ja den visar ju, såklart, en fluga. Som kraschat i nätet till ungens studsmatta. Haha… och vad den har med det här inlägget att göra vet jag inte… fluga – flugit, kanske…

Här står jag redo att utmana mig själv. Strax efter denna bild är tagen ger jag mig av med målet att fixa 25 km jogging.  Från Lilla Gula Huset och hem till lägenheten.

Så långt hade jag – innan idag – aldrig sprungit.

Nu har jag det! 🙂 För det gick ju… ganska bra också… Jag hade ju som ett litet mål att komma en halvmara – 21 km – i sommar.

25,34 km loggade Run Keeper sträckan. Och jag kom i mål – på inte allra bästa tiden… 2.33. Hade ju gärna sett att den tiden var 10 minuter kortare – men som sagt.. jag hade aldrig sprungit så här långt och visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det hela, jag lyssnade bara på ljudbok (ingen tempohöjande hårdrock)  och dessutom hade jag motvind hela vägen… Gahhh!!!

Tittar man på snitt-tiden per kilometer så ligger jag första milen stadigt på 5:30 – 5:50. Helt Ok. Men Efter tolv kilometer sackade jag tydligen… då började jag klocka in på 6 minuter per km. Vid 20 km hade jag sämsta km-tiden: 6:31 🙁  Och då var jag också jättetrött.

Som tur är hämtade jag upp lite, men jag kom ändå inte under 2,5 timme.

Lite surt – fast jag är ändå nöjd. Och lite stolt. Jag gjorde det ju.

Till ett pris av  blåsor under tårna på vänster tå och en kropp som just nu känns som om nån kört genom en mangel. Och jag tror att jag kommer få två blåa stortånaglar… 

Men det var det värt… jag gör säkert om det nästa sommar. Kanske jag springer åt andra hållet då…. Mot Lilla Gula Huset.