Kategori: Jogging (Sida 55 av 59)

God morgon Fredag!

Så här bra syns jag i mörkret när jag joggar iväg den här årstiden. Än så länge hinner det faktiskt bli ljust medans jag springer på morgonen – men om några veckor gör det det inte. Och idag blir en sån där genommörk dag. Det är grått, grått, grått, dimmigt och duggregn. Men underbart joggingväder.

Dock bråkar min rygg lite – jag blev ”fälld” av ett barn på jobbet för en vecka sedan och slog ryggen i en skohylla. Och det känns fortfarande. Igår tog jag första svängen sen det hände. och det gick… inte bra.. men det gick. Blev inte värre av att springa. Känns som allt annat man gör (som man ändå måste). Så jag tog en sväng nu på morgon också. Och idag känner jag mig nästan mer uppmjukad i ryggen av det så.. det går väl (förhoppningsvis) åt rätt håll…

Nu är jag duschad och redo för veckans sista arbetsdag.

Ha en skön fredag allihopa! 

Den där snön som kom igår…. den fanns kvar i morse. Det hade faktiskt kommit ytterligare lite till…

Och inte hade den tinat tills efter lunch heller – då jag slutade jobbet. Så fram emot eftermiddagen fick jag ta ett beslut: Antingen jogga landsväg där det garanterat var plogat. Eller chansa på att fler än jag sökt sig till skogen trots att det snöat.

Och eftersom jag inte sprungit landsväg på typ ett halvår eller nåt (nja.. inte riktigt, men nästan) och verkligen älskar elljusspåret som ligger 1,6 km från mig så chansade jag.

Vägen till spåret var hyfsat upptrampat. Några som rastat sina hundar. Och ett hjulspår att springa i. Men det var löst och moddigt… jobbigt… Men värre blev det. För när jag  kom fram till spåret insåg jag  att ungefär två personer och en hund tagit sig runt i djupsnön. Det fanns med andra ord fotavtryck – men inget upptrampat spår.

Vända hem?

Nix. Jag trotsade. Och pulsade…  Det var skitjobbigt. Har ni provat att jogga i djupsnö? Inte jag – förrän idag. Snön var 10-20 cm djup och jag prickade ju inte dom upptrampade fotspåren direkt…. Blött var det också.. gult vatten trängde upp under snön på sina ställen. Och om ni minns att jag skrivit att spåret har en hemsk uppförsbacke och en överdjävlig dito så kan jag upplysa er om att pulsa springandes uppför den överdjävliga är helt sjukt jobbigt.

Men likväl var det så kul så jag tog ett varv till. Och nu hade ju faktiskt tre personer tagit sig runt.

Andra gången jag passerade den överdjävliga uppförsbacken trodde jag att jag skulle få krypa till korset och gå sista biten. Helsike heller.. jag tjurade – och sprang.

Men 8,7 km pulsjogging tar på benkrafter. Jag var rejält trött i benen när jag kom hem. Och knappa 9 km tog faktiskt dryga timmen.  Jag misstänker starkt träningsvärk i rumpan i morgon.

Bara inse fakta. Det var dags för Ice-bugsen om dagens joggingtur skulle kännas säker. Tur jag har dom. Nu gick nio km ( ok då… 8,8) som på barmark. Tack för det Ice Bugs (och detta är tyvärr inte ett sponsrat inlägg… vilket vore bra eftersom jag snart har joggat tillräckligt många vintermil i dessa… tror dock dom får hänga med denna säsong. )

Sen – omedelbums – efter joggingen skuttade jag i det närmaste bara genom duschen innan jag hastade vidare till blodgivningen.

Dom vart lite bekymrade över att jag kom raka spåret från träning – och det utan att dricka nåt. Och det låg nog något i deras funderingar… för tvärt emot hur jag brukar känna efter en tappning (pigg med nästan överskottsenergi) är jag trött och till och med yr och svajig.

Nåja.. det är kväll. Middagen uppäten. Tvätten vikt och lagt i lådor. Och bilen utrustad med extraljus. Soffläge it is 🙂