Kategori: Jogging (Sida 57 av 59)

Torsdag

bin2 bin1

Oh så  han uppvaktade henne… eller tvärt om… länge.. kunde inte låta bli att fota.

 

 

I går var det 14 år sen jag och maken gifte oss. (och nästan på dagen 24 år sen vi blev ett par). Vi fick dock fira var för sig. Jag och bus köpte hämtpizza och hyrde sedan The impossible – en film om tsunamin 2004. Maken var hemma och gjorde thaimat och gjorde sig redo för en ny arbetsdag.

Idag åker jag hemåt fram emot eftermiddagen. Middag hemma i lägenheten och sedan gemensam planeringsdag för alla förskollärare i morgon, fredag.

Därefter åker vi åter mot Lilla Gula.  För då är det ju helg!

Här är grått idag. Regnet hänger i luften. Men bara det inte börjar ösa ned så tänkte jag mig ut och testa min nya mp3-spelare och lyssna på del fyra i Sandhamsdeckarserien.

Igår kollade jag hur fort den gamla spelaren spelar nu när det blivit nåt tokigt med den. På ca 32 minuters lyssning har man hunnit 42 minuters uppläsning. Så det går ganska så mycket för fort…

Dragonfly

dragonfly

Detta är ett otroligt vackert djur tycker jag.. eller insekt.. eller vad det nu kallas.. slända kanske?

Hur som helst… denna hittade jag dessvärre död under en av mina joggingrundor. Då kunde jag ju inte plocka med mig den, för då hade den ju blivit mos illa kvickt. Men direkt jag var hemma igen tog bus och jag cyklarna och åkte och hämtade hem den. Den fick åka cykelkorg, försiktigt omvirad med lite hushållspapper…

Och titta så vackra bilder man kan ta när motivet garanterat ligger helt stilla!

dragofly2

dragonfly3

De två allra översta bilderna – de där man ser hela sländan – är en A4:a i hög upplösning. Så den åker för framkallning. De två under – där jag zoomat in vingar och ögon – är dock för små för det… så dom får nöja sig med bloggvisning. Men jag kanske gör ett nytt försök att komma riktigt, riktigt nära så jag slipper beskära bilden. Problemet är ljuset. Skulle behövt ett ljusbord för att fixa detta. Ljus uppifrån ger fula skuggor och blixten är på tok för starkt för att fota  nåt så här skört riktigt, riktigt nära….

Min joggingkompis är sjuk

sandisk

Min gamla kompis  har visat sig inte vilja vara med längre…Gurglar och låter knepigt när vi springer. Inte bra, inte bra alls…

 

Men eftersom min gamla polare är digital så är det inte så allvarligt som det låter. Men låtandet är dessvärre det som inte fungerar. Bok-uppläsaren får lätt tendens till Smurfröst – hon läser för fort, liksom. Det gjorde hon inte när vi sprang igår ju!!!

När jag kom hem efter min runda provade jag synka om spelaren…samma sak. Då avinstallerade jag boken jag lyssnar på nu och la in en jag lyssnat på tidigare – samma sak. Alltså är det INTE ljudfilen det är fel på, utan spelaren.

Nåja den har sprungit många många mil med mig sen jag köpte den… bara i veckan har vi hunnit jogga 3  mil tillsammans…

 

Så i dag satte jag mig och försökte komma fram till vad jag skulle ha för spelare nu då. Jag vill ju inte ha mobilen med. Den är för stor, för tung, för ömtålig. Jag vill ju knappt ha husnyckeln med mig när jag joggar så en stor Samsungtelefon går definitivt bort.

Kraven jag har är just: Liten och lätt!
Sen ska den ha: Display
och så måste den ha: Clip så jag kan nypa fast den i Bh-bandet. (inget i fickorna som skumpar, då blir jag KNÄPP!!!)

Och eftersom de flesta använder sina mobiler som mp3-spelare idag var det svårt att hitta bra recensioner.

Men jag kom i alla fall fram till att den ovan får det bli. Och jag snålade och tog med bara 4gb-minne. Detta eftersom jag i dagsläget har EN skiva (visserligen en dubbel sådan) och EN ljudbok på min mp3-spelare. För när vi reser och när jag vill lyssna hemma (och inte använder dator eller vanlig stereo),  då använder jag ju, precis som alla andra, mobilen och även Spotify. Så nåt stort minne på jogginkompisen behövs inte. Där ska ju bara finnas plats för boken jag lyssnar på för tillfället!

Nu är det bara vänta…

Och fram tills den kommer så får jag Smurflyssna på nuvarnade bok.. :shock:

Grått

pippi

Idag lyser solen med sin frånvaro… tyvärr, för vi har  lite sommarfest tillsammans med en annan förskola på jobbet idag, så det hade inte skadat med sol. Men det regnar i alla fall inte. Och så länge solen kommer till midsommar så är det ok….

Nåt som däremot är helt OK är att jag – äntligen – kom mig ut på en jogging igen. Det är exakt två veckor sen sist. Jag har hostat så sjukt mycket så jag har helt enkelt inte kunnat. Hostan har suttit riktigt, riktigt djupt och addar man lite bihåleinflammation och nån dag feber på det så är det bara att stryka joggingen från agendan. Men NU. Idag. Så nöjd!

(fast maken tycker jag skulle avstått – han är orolig att jag drar på mig nåt nytt innan det är avresedags om 1½ vecka!!!)

Nu dusch. Och sen jobb!

Feber, benvärk, sol och nästan en mil.

Bus feber kom tillbaka – jag som trodde det skulle bli skola på torsdagen för hans del.
Och hans värk i benen som han fått natten mot onsdagen blev värre.

1177 rådde oss att åka in på akuten  – just pga smärtorna i benen som gjorde att han knappt gick, samt helst inte böjde benen, och dessutom feber i fyra dygn. Hon jag pratade med nämnde nåt som hette Rullstolsvirus. Jag ville avvakta till morgondagen och då ringa VC. Det tycket dom att jag INTE skulle göra. Jag lydde.

Så efter en hämt-thaimiddag cyklade vi (ja bus åkte på paktehålaren) våra typ 300 m till lasarettet. För att vänta.. och vänta.. och vänta.

Vi var hemma efter dryga tre timmar. Med samma utlåtande som jag trodde dom skulle sagt: Benvärken beror TROLIGEN på febern. Ge smärtstillande. Åk hem! Inga prover togs. Vi skulle alltså gjort som jag hade velat – avvakta. Och bus vaknade även i natt med tårar och onda ben. Stackaren.

Så han blev hemma en dag till. Fast idag med farmor. Han sov till elva. Har mest legat, käkat Ipren, och sovit. Efter jag kommit hem har han varit pigg, och har knappt nån feber. Benen är ännu onda – men det syns inte så mycket när han går nu. Han får i alla fall vara hemma även fredag. 

 

Hemma hann jag göra bikinipremiär på balkongen. Ljuvligt. Och till middag gjorde jag grekkryddade biffar – Bifteki. Mums

Senare på kvällen var jag sååå nyfiken på om det torkat upp i skogen – jag tog joggingskorna och stack ut. Och kom hem 9 km senare. Det var inte helt torrt. Men väl tillräckligt för att klara fötterna nästan torra. Och jag var knappt trött. Tänk så underbart att man kan springa i skogen halv tio på kvällen och det är ljust och hyfsat varmt.

Och eftersom 9 km gick bra så satsar jag nog på milen på torsdag nästa vecka. Så här såg jag och bus ut när vi sprungit Strandruset förra året:

FREDAG I MORGON. Och om jag fattat allt rätt blir det en mycket aktiv helg för oss den som stundar nu!

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024

Tema av Anders NorenUpp ↑