Råkade göra om maken till en guldfisk. Hoppsan så det kan gå..
Jag gjorde förövrigt hastigt om mig själv som kissekatt:
Råkade göra om maken till en guldfisk. Hoppsan så det kan gå..
Jag gjorde förövrigt hastigt om mig själv som kissekatt:
… jag hade ett paket att hämta. Ett stort paket. 32cm gånger 24cm och 6-7 cm tjockt.
Ganska lätt… eller snarare väldigt lätt.
Det var mycket papper. Spännande…
Och under allt papper låg det nåt litet.. något väldigt litet…
Och när jag öppnade den lilla plastpåsen så…
… var detta vad som kommit. Fem stycken refillstift till min Bamboo-penna. Sååå nödvändigt av Dusstin Home att skicka dessa som postpaket. Med 59:- i frakt. För dom hade ju verkligen inte fått plats i ett kuvert med ett 6:- frimärke. Eller hur??? Men det kanske var ekologiska kartonger och att deras kuvert var kemiskt blekta och så tog dom sitt miljöansvar istället.. eller nåt sånt….
Kolla vem som fixat nyårsklänningen… i SEPTEMBER.
Den här glittriga blåsan sprang jag på idag. Och den var ju bara tvungen att få följa med mig hem. Väl hemma gjorde jag en seriösare koll huruvida den var snygg eller inte. Den fick godkänt.
Så strunta nu i att jag är (i det närmaste) omålad och har håret så långt i från en festfrisyr det går att komma (snarare en: just-varit-på-skolan-för-att-hämta-hem-busungen-och-fixa-några-ärenden-på-vägen-hem-frilla) och koncentrera er på klänningen. För jag anser mig ha gjort ett fynd. Klänningen är helsvart med glittervolanger. Riktigt glittriga. Märket säger mig nada: Kaidal Paris. Men när jag talar om var jag köpte den och vad jag gav för klänningen så kan det kvitta…..Den är nämligen köpt på KUPAN – alltså Röda Korsets butik. För det överkomliga priset av 70 kronor!!!!
.
Ni har väl tränat på tungknuten i sommar?
Att jag är ganska klantig är ingen nyhet för dom som känner mig. Eller klantig och klantig.. jag har otur, helt enkelt. Allt jag gör ska gå fort – ibland lite för fort. Och då händer diverse olyckor. Jag är nästan alltid full i blåmärken eller andra blessyrer. (Tur folk vet hur jag är annars kanske maken skulle bli misstänkt för misshandel eller nåt.)
Men en sak har jag funderat på. VARFÖR är det alltid vänster knä jag skadar mig på när det är knäna som får sig en omgång. (Det händer ju att händer, fötter, armbågar och sånt också är lite illa medfarna, men knäna är ofta utsatta!)
Kolla bara bilden ovan. Allt utom cykelskadan är ärr. Dom får jag leva med, helt enkelt. Cykelskadan är från i förrgår och den lär blekna – både blåmärket och skrubbsåret (som faktiskt syntes lite dåligt på bilden)
Mitt högerknä är helt utan ärr. Konstigt.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni