Kategori: Teckningar (Sida 31 av 77)

Julkalender. Lucka 11

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Det var en gång tre stycken snälla, bruna och goda gubbar som luktade lite extra gott. Det gjorde dom för att dom alla tre var gjorda av pepparkaka.

Dom hade små, små russin – så kallade korinter – till ögon och alla hade sina hattar så där lite grand charmigt på sned. Tillsammans bodde dom i Pepparkakeland och när det närmade sig julen tog dom tre snälla, goda, bruna gubbarna varandras händer och vandrade iväg längs med vägen som ledde till och från deras land. Det gjorde dom alltid inför julen, samma sak vartenda år.

Men trots att dom varje jul tjatade och tjatade fick dom aldrig med sig sina kompisar; tomten och bocken på sina långa spännande vandringar. Tomten och bocken stannade alltid hemma vid spisen för dom påstod dom att dom inte ville lämna pepparkaksgrisen hemma alldeles ensam. Och det kanske var lika bra det…

 

Vi komma vi komma från pepparkakeland

och vägen vi vandra tillsammans hand i hand

Så bruna, så bruna, vi äro alla tre

Korinter till ögon och hattarna på sne

Tre gubbar, tre gubbar, från pepparkakeland

Till julen, till julen, vi komma hand i hand

Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis

De ville inte resa från vår pepparkakegris.

Julkalender: Lucka 10

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Det finns ett litet, litet hus alldeles där skogen slutar. En söt liten stuga med en dörr och några fönster. Ur ena fönstret tittar en liten tomte ut. Han ser på den vackra skogen, de gröna träden, den fina mossan och de många fåglarna. Och så ser han hur haren skuttar förbi med en väldans fart – jätte, jättefort med långa skutt.

Sen knackar det på dörren. Knack – knack

– Vem kan det vara? undrar tomten.

Han öppnar dörren och vem står där om inte haren

– Snälla hjälp mig! säger haren.
– Hjälp ack mig. Jägaren jagar mig och han kommer skjuta mig om jag inte får komma in. Snälla tomten…

Den lilla tomten tittar på den skrämda haren och svarar:
– Klart jag hjälper dig. … Kom, ja kom, i stugan in… Såja… Räck mig handen din…

Och så klarade sig haren undan jägaren, den här gången.

I ett hus vid skogen slut

liten tomte tittar ut

Haren skuttar fram så fort

knackar på dess port

– Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig

Annars skjuter jägarn mig

– Kom, ja kom i stugan in

Räck mig handen din.

 

 

 

 

Julkalender. Lucka 7

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

 

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent

När andra ljuset brinner är snart Lucia här
hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär

 

Julkalender. Lucka 6

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Mitt i skogen ligger ett stort, jättestort, brunt, lurvigt djur och sover. Det är björnen. Han har hittat en mörk, mysig grotta som han gjort till sitt hus, sitt bo. Och han sover tungt. Han snarkar, och verkar inte kunna bli väckt av någonting som låter eller kommer förbi

– Snark, snark…

Han är inte det minsta farlig. Inte ett dugg. Bara man är försiktig och inte stör honom.

Men gör man det! Då! Då måste man passa sig. För då kan man inte lita på honom. Då kan björnen bli farlig. Riktigt farlig….Och då kanske han kommer….

– Roarw…

 

 

 

Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo

Han är inte farlig

bara man är varlig

Men man kan dock, men man kan dock,

honom aldrig tro!!!

 

Julkalender. Lucka 5

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Det är kväll. Himlen är alldeles mörk. Nästan svart. Och uppe på den nattsvarta himlen tindrar det av massor av stjärnor. Men en syns lite extra mycket – den liksom blinkar mot mig. Åt mig. Åt bara mig…

– Blink, blink…

En liten, liten stjärna.

– Å vad jag undrar hur en stjärna ser ut?
– Var den finns?

Vad den egentligen är?

Jag kan liksom inte sluta titta på den vackra lilla, blinkande stjärnan högt där uppe i skyn. Den ser ut som en otroligt vacker och väldigt dyr diamant…

– Blink, blink…

Jag fortsätter och tittar och ju mer jag tittar desto säkrare blir jag på att stjärnan blinkar åt mig. Och jag blinkar, och vinkar, tillbaka…

 

 

Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
Fjärran lockar du min syn
likt en diamant i skyn
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025

Tema av Anders NorenUpp ↑